Ingen garanti för jobb
Ekot kunde i går rapportera att antalet arbetslösa som är inne i fas 3 har ökat från 10.500 till drygt 24.000 jämfört med december förra året. I fas 3 har man förbrukat 300 dagars A-kassa, under 450 dagar gått igenom jobb- och utvecklingsgarantins fas 1 och 2 och slutligen hamnat vid en arbetsmarknadspolitisk ändstation.
Kommuner, ideella organisationer och företag subventioneras med 5.000 kronor från staten för att hålla personer i fas 3 sysselsatta, men själva får de ingen lön – bara bidrag.
Parallellen med plusjobben som infördes när Göran Persson satt vid makten ligger nära till hands.
Plusjobbarna skulle sätta guldkant på tillvaron för landets pensionärer, hänga gardiner (Perssons exempel) eller agera bussvärdar. Men medan plusjobben infördes under en ekonomisk tillväxt som skapade få arbetstillfällen så är utvecklingsgarantin tänkt att fungera som en brygga från låg- till högkonjunktur. Plusjobben erbjöd dessutom ingen väg vidare, till skillnad från fas 3.
Även utvecklingsgarantins sista steg tål dock att kritiseras. Varför ska företagare anställa någon på full tid och för full lön när han istället kan få betalt för en fas 3-person? Undanträngningseffekterna är uppenbara. En mindre samvetsgrann företagare kan utnyttja statens erbjudande och anställa den ene efter den andra utan tanke på att hjälpa personen.
Självklart kan det också kännas meningslöst att utföra "arbetsuppgifter som annars inte skulle utföras och som kan ses som kvalitetshöjande" som det heter på Arbetsförmedlingens hemsida. Men för vissa kan det säkert ändå ha en mening att ha någonstans att gå om dagarna, att känna arbetsgemenskap och att dra sitt strå till stacken.
De närmaste två åren förväntas 100.000 nya jobb tillkomma. Det är därmed för tidigt att utvärdera utvecklingsgarantins effekter. Hittills är det dock alltför få som har lämnat den och gått över till den reguljära arbetsmarknaden. Endast en procent eller 3.000 personer har lämnat fas 3 och gått till sysselsättning.
Det är alldeles för dåliga siffror, men för den som får en ny chans på arbetsmarknaden är det dock en livsavgörande skillnad.
Ledarredaktionen