Annons

Roland Poirier Martinsson: I Almedalen sjunker demokratin ihop som en sufflé

En kvart söker jag på nätet och nu vet jag vad DJ Battle under Almedalens politikvecka är för något.
Roland Poirier Martinsson
Gästkrönika • Publicerad 2 juli 2023
Roland Poirier Martinsson
Detta är en personligt skriven text i Borås Tidning. Åsikter som uttrycks är skribentens egna.
Moderaternas ungdomsförbund under Dagens Medias DJ Battle på Kallis i Visby under Almedalsveckan 2022.
Moderaternas ungdomsförbund under Dagens Medias DJ Battle på Kallis i Visby under Almedalsveckan 2022.Foto: Marko Saavala

Så här: Ett politiskt parti gör en låtlista. På kvällen samlas tusentals människor och lyssnar när den spelas upp av en DJ. På scenen hoppar politiker och viftar med armarna.

Dagens krönikör

Roland Poirier Martinsson

är filosof och konservativ debattör.

Jag antar att de vinner som viftar bäst.

Annons

De mycket framstående politikerna tycks ha roligt där de fånar sig till tolvåringars musik på högsta volym. Hellre skulle jag rösta på Mr Bean, ändå tror jag att de klappar och viftar för att locka väljare.

Detta missförstånd, att det som pågår i Almedalen har ett samband med verkligheten, genomsyrar hela veckan. TV-kanaler och tidningar, alla på plats, har länge försökt göra Almedalen till en riktig nyhetshändelse, men slitit förgäves. Evenemanget tar allt mindre plats utanför den lilla yta i nordvästra Visby där det pågår.

Varför fortsätter då tusentals politiker, journalister, PR-människor och företrädare för tankesmedjor och särintressen att åka dit? Vad är det som drar kommuntjänstemän från småstäderna, som får dem att trycka sina t-shirts med fiffiga slogans och bära dem hela veckan? Åka till Almedalen för att propagera för ett nytt badhus i Sveg (påhittat exempel)? Skälet som anges är att detta är ett unikt tillfälle att manifestera en levande demokrati. Vanligt folk får möta sina företrädare på gator och torg.

”Hellre skulle jag rösta på Mr Bean, ändå tror jag att de klappar och viftar för att locka väljare.”
Roland Poirier Martinsson

Nej, det får de inte alls. De som faktiskt bestämmer något åker dit, gör sin grej, åker därifrån, lika tillgängliga som under en tv-debatt. Skillnaden är att de nu står på en scen istället för att synas i rutan. De som stannar några dagar, när de inte intervjuas eller håller tal sitter de på sina hotell eller lutar sig över ett krogbord med ryggarna vända mot dem som inte tillhör.

För övrigt ser man inte mycket vanligt folk. Om något betyder Almedalen att demokratin sjunker samman som en sufflé. Här minglar direktörer, fackbossar och politiker med journalister på ett sätt som vore otänkbart i de flesta andra demokratier. De väldefinierade roller som kännetecknar en fungerande demokrati upplöses i en dimma av rosévinsångor. Almedalsveckan är som gjord för att gödsla svågerpolitik, mygel och fiffel.

Hur kan det få fortsätta? Fundera på vilka det är som bestämmer att veckan i Almedalen är omistlig. Just det, direktörer, fackbossar, politiker och journalister, som nästan alla befinner sig i skiktet under eliten. En gång om året får de mingla med branschkändisar. Låtsas att de är med i gänget. Sorgligt nog gäller det särskilt ungdomsförbundare, som får en intensivkurs i att känna sig märkvärdigare än väljarna.

På plats får dessa minglare hotellrum, god mat, vin och sprit och en underbar fest i en underbar stad mitt i sommaren, allt betalt av skattepengar eller av arbetsplatsen.

Fråga nu ännu en gång dessa festprissar: Varför Almedalen?

Det är inte svårt att räkna ut det egentliga svaret.

Annons
Annons
Annons
Annons