Hur ska vi stoppa våldet?

Senast häromdagen gick det att läsa i Svenska Dagbladet (27/11) att ungdomsvåldet ökat har kraftigt. Enligt en rapport från Socialstyrelsen vårdades förra året 2.587 personer på sjukhus efter att ha blivit utsatt för våld. Dessa utgör dock endast 15 procent av alla skadade eftersom de flesta tas om hand inom primärvården. Antalet drabbade som aldrig uppsöker vården är också svårt att fastställa.

Hela av åtta av tio av dessa misshandelsfall rör sig om män i åldern 15–25 år.

Men har egentligen våldet bland unga ökat, och i så fall varför? Ja, enligt Socialstyrelsen är ungdomsvåldet det högsta på tio år och det bekräftas av Brottsförebyggande rådet. Orsakerna till ökningen kopplar rådet bland annat till ovanligt stora ungdomskullar, ökad alkoholkonsumtion och att våldsoffer har blivit mer benägna att anmäla.

Trots att ungdomsvåldet har uppmärksammats i flera år och trots kampanjer och manifestationer sker ingen nedgång. De riktigt grova misshandelsfallen har knappast minskat sedan Riccardo Campogiani sparkades till döds på Kungsholmen för ett år sedan. Knivhuggningen av ”Romario” och efterföljande manifestationer lär heller inte minska misshandelsfallen. Ser man till en speciellt sorts våld, det fotbollsrelaterade gruppvåldet, så har ju det snarare fått ett stort uppsving på senare år.

Det verkar helt enkelt svårt för stat, kommun och det civila samhället att påverka denna ungdomstrend.

På storstädernas akutmottagningar tycker man sig också se att våldet blivit mer urskillningslöst. Några självklara förklaringar är svåra att se. Visst spelar ökad alkoholanvändning roll, liksom att fler är påverkade av droger och anabola steroider när de begår sina brott. Kanske kan det också bero på att den grundläggande respekten för medmänniskorna har minskat. Man får intryck av att misshandeln i fler fall än tidigare fortsätter när offret ligger ner.

Att förändra de attityder som ligger bakom det grova våldet tar lång tid. Däremot är det nyttigt och verkningsfullt att föräldrar generellt sett engagerar sig mer i sina ungdomar och att de söker sig ut på stan på fredags- och lördagskvällarna.

Skolan har också en viktig roll. Lärarna måste ägna tid åt att diskutera värderingar och även förmedla de fruktansvärda konsekvenserna av ett slag eller en spark. Lösningen ligger inte i de stora appellerna, utan i mötet mellan människor, över gränser och förutfattade meningar.

Ledarredaktionen