GDPR Illustration

Ta del av våra användarvillkor

Med dataskyddsförordningen GDPR (General Data Protection Regulation) har vi uppdaterat våra användarvillkor så att det framgår vilka uppgifter vi samlar in från dig – och vad vi använder dem till. När du besöker våra webbplatser och appar samlar vi in uppgifter från dig för att förbättra din användarupplevelse. Det inkluderar även vilka annonser vi visar för dig.

Kajsa Kettil: Hur länge ska pappans val få styra mammans hälsa?

Färska siffror om uttag av föräldraförsäkringen förstärker den bild som redan fanns: Män kan ofta välja i vilken utsträckning de vill vara en närvarande och ansvarsfull förälder.
Kajsa KettilSkicka e-post
Ledarkrönika • Publicerad 3 januari 2022
Kajsa Kettil
Det här är en krönika av en medarbetare på ledarredaktionen. Borås Tidning politiska etikett är moderat.
Pappor är föräldralediga i betydligt lägre utsträckning än mammor.
Pappor är föräldralediga i betydligt lägre utsträckning än mammor.Foto: Christine Olsson/TT

Vart tredje barn som föddes 2017 har en pappa som inte har tagit ut mer än 30 föräldradagar under barnets första år. Vanligast är detta om pappan är äldre, egenföretagare, höginkomsttagare eller född i ett annat land. Det visar en ny rapport från Inspektionen för socialförsäkringen, ISF.

Det kan ha många orsaker. Hit hör bland annat oskrivna regler som säger att mamman är bäst på att ta hand om barn. Det kan även handla om en passiv ovilja från arbetsgivare, vilket en undersökning från 2019 belyser. Och för många familjer är det en fråga om ekonomi, eftersom män generellt tjänar mer än kvinnor och familjens totala inkomst skulle bli lägre om han var hemma.

Intressant är dock att notera att heteropar med små barn alltid verkar lyckas hitta anledningar till att det för just dem är bäst att mamman stannar hemma och tar huvudansvaret för hem och barn. Om hon studerar framställs det som att hon är flexibel och därför fixar det mesta. Om det tvärtom är han som sitter i skolbänken behöver han fokusera på sina studier. Om han är egenföretagare heter det att han behövs på jobbet och därför inte kan vara föräldraledig. Om det är hon som driver företag anses det ofta som en bra lösning att hon trappar ner och anpassar arbetet efter familjens behov.

Det måste inte vara fel i varje enskilt fall, men mönstret är tydligt och lyfter fram den skeva fördelningen.

Det är bra att uttaget av föräldradagar följs upp och uppmärksammas. Samtidigt bör vi ha i åtanke att statistiken inte ger en helt korrekt lägesbild. För det finns andra faktorer som spelar in, men som inte kan synliggöras lika tydligt.

Exempelvis kan en egenföretagare, åtminstone teoretiskt sett, ha möjlighet att styra sina arbetstider så att han är hemma med sina barn utan att behöva ta ut några föräldradagar. Det skulle i så fall betyda att den synliga statistiken är till mannens nackdel. Å andra sidan är det ofta logiskt ur en ekonomisk synvinkel att en man med anställning plockar ut föräldradagar för all den tid han är föräldraledig, och att kvinnan som oftare tjänar mindre kan förlänga föräldraledigheten genom att vara ledig några dagar i veckan utan att ta ut någon ersättning för dessa dagar. På så sätt förlängs barnets tid hemma före förskolestarten, samtidigt som familjen förlorar så lite som möjligt i inkomst.

”Detta sker i dag, och följer med oss in i 2022, i det vi så gärna framställer som världens mest jämställda land.”
Kajsa Kettil

Sedan finns det en annan aspekt också, som är så känslig och tabubelagd att den sällan formuleras: Alla pappor vill inte vara hemma med sina barn. Att ämnet lockar råder det ingen tvekan om; inom exempelvis litteraturen finns gott om exempel på ämnet frånvarande fäder. Några av dessa nämns i en artikel på DN Kultur, där författaren Gunnar Ardelius beskriver den klaustrofobiska känsla han upplevde som nybliven trebarnspappa. På ett ärligt och utelämnande sätt släpper han in läsaren i tillvaron där han å ena sidan förstod att hans fru gick på knäna med alla måsten på hemmaplan, och å andra sidan längtade till långa turer i skidspåret och det hägrande Vasaloppet.

”Det var svårt att känna empati för henne, att hon var utmattad, att hon verkligen behövde mig. På ett intellektuellt plan förstod jag att jag var dum i huvudet, jag ville ju vara en schyst pappa och man, men i djupet av mitt väsen var jag livrädd för att bli instängd och det gjorde mig arg.”

Att skriva så – och publicera det – kräver både mod och självinsikt. Gunnar Ardelius artikel borde läsas av alla par som står i startgroparna att skaffa familj. Den borde ingå som diskussionsunderlag på mödravårdscentralernas kurser för blivande föräldrar. Och den borde framför allt nå både kvinnor och män och förhoppningsvis leda till konstruktiva samtal om hur de vill fördela ansvaret under de kommande småbarnsåren.

För det är lätt att vilja varandra väl och ha jämställda ideal i teorin, men desto svårare att motstå det förväntade – att glida in i traditionella könsroller när första barnet föds.

Något som det också talas för lite om är att den struktur och ansvarsfördelning som etableras under de tidiga småbarnsåren tenderar att följa med under barnets uppväxttid. Detta får i alltför många fall följden att kvinnans totala arbetsbörda blir för hög när barnen börjar förskola och skola. Sambandet har under flera år varit tydligt i sjukskrivningsstatistiken. Redan 2013 visade en analys från Försäkringskassan att något händer när ett par får sitt andra barn: När det yngsta barnet är sex, sju år löper mamman mer än dubbelt så hög risk att bli sjukskriven än pappan, vilket Försäkringskassan förklarar med att den totala arbetsbördan skiljer sig mellan en man och en kvinna.

Hon tvingas hamna där för att hon saknar sin manliga partners privilegium att kunna välja hur mycket tid och kraft hon lägger på det omfattande och slitsamma arbete det faktiskt innebär att ta hand om hem och barn. Detta sker i dag, och följer med oss in i 2022, i det vi så gärna framställer som världens mest jämställda land.

Välkommen att kommentera

Välkommen att kommentera! Tänk på att hålla dig till ämnet och diskutera i god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Borås Tidning och Ifrågasätt förbehåller oss rätten att ta bort kommentarer vi bedömer som olämpliga.