Karin Karlsbro: Hon är Europas modigaste politiker
Hennes berättelse är den om en mycket modig kvinna. Den 14 juli i år registrerades hon som presidentkandidat hos Belarus’ centrala valkommitté. Hon gjorde det i sin mans, Siarhej Tsichanouskij, ställe efter att han fängslats två veckor tidigare. Siarhej fängslades liksom många andra i Belarus för sina åsikters skull. Under 2019 reste han runt i Belarus och skildrade vanliga människors vardag och kamp med myndigheter och startade sedan bloggen “ett land för folket”. Den fick mångdubbelt fler följare än statstelevisionen, och sågs av Lukasjenka som ett stort hot.
Karin Karlsbro
är Europaparlamentariker för Liberalerna, som ingår i partigruppen Renew Europe.
Den regimstyrda valkommittén sade förstås blankt nej till honom som presidentkandidat. Då klev Sviatlana in. Tillsammans med tusentals frivilliga samlade hon lätt in de namnunderskrifter som krävdes till stöd för hennes kandidatur. Att stå i kö för att lämna sin underskrift är något av en folksport i Belarus och köerna ringlade kring torg och kvarter.
Sviatlana är engelsklärare till yrket och hade bara några månader tidigare varit föräldraledig utan en tanke på att bli politiker. Plötsligt stod hon där som oppositionens främsta ledare.
Lukasjenka trodde det var ett smart drag att neka Siarhej Tsichanouskij att bli presidentkandidat, han trodde inte att en kvinna kunde utgöra ett hot mot honom. Vid flera tillfällen sade han att en “liten stackars kvinna” aldrig skulle klara av att vara president. Så fel han hade. Lukasjenkas tid är över. En kvinna som lovar en modernare framtid är vad belarusierna vill ha.
”Lukasjenkas tid är över. En kvinna som lovar en modernare framtid är vad belarusierna vill ha.”
Detta händelseförlopp hade varit svårt att föreställa sig när jag besökte Belarus i början av året i min roll som vice ordförande för EU-parlamentets delegation till Belarus. Jag träffade tjänstemän och politiker, men det som gjorde djupast intryck på mig var ett möte med studenterna på Grodno universitet. Kontrasten mellan studenterna och tjänstemännen i ministeriet var enorm. Det var tydligt att dessa ungdomar inte ville fortsätta leva i Sovjet utan i ett vanligt fritt och öppet europeiskt land. Och jag undrade – när ska de få den frihet de förtjänar och har rätt till?
Drygt ett halvår senare fick jag förra veckan den stora äran att träffa Sviatlana Tsichanouskaja tillsammans med Liberalernas partiledare, Nyamko Sabuni, under hennes Sverigebesök.
Hennes budskap var glasklart: det belarusiska folket kommer inte att ge upp förrän Lukasjenka avgått, även om protesterna kan behöva ta andra former när vintern kommer och förtrycket ökar. Internationell solidaritet är nu viktigare än någonsin. Och jag tänker på studenterna i Grodno. En dag ska jag besöka dem igen, i ett fritt Belarus.
Välkommen att kommentera
Välkommen att kommentera! Tänk på att hålla dig till ämnet och diskutera i god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Borås Tidning och Ifrågasätt förbehåller oss rätten att ta bort kommentarer vi bedömer som olämpliga.