Pär Holmgren: Rädda den gröna given

Jag är inte EU-parlamentariker för att upprätthålla status quo, det finns det andra som gör. Jag är EU-parlamentariker för att jag har en djupt övertygelse om att vi fortfarande kan ställa om vårt samhälle och undvika den klimatkollaps som vi är på randen till.

Vi gröna välkomnade EU-kommissionens gröna giv. Vi ställde höga krav, det är sant, men likväl var det ett efterlängtat initiativ. Men med vetskapen om att vi bara har ett fåtal år på oss för att klara av Parisavtalets mål kändes våra krav högst realistiska, rentav nödvändiga. Men tyvärr, sedan dess har lite hänt, och nu har snart två av dessa fem år gått. I stället har den gröna given urvattnats. Låt mig ta två exempel:

Jordbrukspolitiken: En tredjedel av EU:s budget går till jordbruket. Samtidigt står jordbrukssektorn för nära 17 procent av alla EU:s utsläpp. Just nu pågår slutförhandlingarna om hur de pengarna ska fördelas under de kommande sju åren. Men inte ens EU-parlamentet, som i många frågor är den mest progressiva förhandlingsparten i EU-systemet, har en position som är i linje med EU:s övergripande miljö- och klimatmål. Det är under all kritik! EU:s jordbrukspolitik ska vara motorn, inte ett hinder, i den gröna omställningen.

Klimatlagen: Häromdagen avslutades förhandlingarna om EU:s nya klimatlag. Lagen reglerar bland annat hur stora utsläppsminskningarna ska bli till 2030, jämfört med 1990 års nivåer. EU-parlamentets majoritet ville se minus 60 procent, när vi gröna kämpade för 70 procent utsläppsminskningar. När EU:s förhandlare slöt sin överenskommelse i tisdags landade siffran på häpnadsväckande 52,8 procent. Det är långt ifrån vad vetenskapen kräver och kommer inte leda till att EU lyckas minska sina utsläpp tillräckligt för att motverka två graders uppvärmning.

Varje bakåtsträvande politiker som genomdriver en reform som inte är i linje med Parisavtalets mål är en bromskloss för omställningen och ett hinder på vägen mot ett hållbart samhälle. Men inget hinder är oöverstigligt. Klimatkrisen kommer att göra sig alltmer kännbar redan under detta årtionde. Vi är många som kämpar för att hindra dess framfart, intensitet och konsekvenser. Vi blir dessutom allt fler, i alla länder i Europa – och även resten av världen.

Klimatrörelsen i världen har visserligen fått flytta sin kamp från gatorna till tangentborden, i pandemins skugga, men deras röster hörs likväl. Snart lämnar vi i klimatrörelsen pandemins begränsningar bakom oss. Då kommer vi att vara ännu fler än innan pandemin. Och vårt budskap är fortsatt detsamma: Klimatet kan inte vänta. Rädda den gröna given.