Roland Poirier Martinsson: Höj lärarlönerna med upp till 25 000
Om tio år kommer skolan att sakna 45 000 lärare. Redan nu är bristen påtaglig. Vid sidan om detta är skolan i generell kris. Mätningar visar att svenska barn skickas till gymnasiet och ut i arbetslivet med betydligt mindre kunskap än för några decennier sedan och på en nivå som skulle förfära jämförbara länder.
Roland Poirier Martinsson
är filosof och konservativ debattör.
Till detta kommer ett svårmätbart, uppenbart problem, nämligen den kraschade disciplinen. Vittnesmål och tidningsartiklar berättar om allt från elever som skrämmer lärare att stanna hemma till klasser i kaos, som gör det omöjligt för elever med ambitioner att koncentrera sig på studierna.
Färre studenter vill bli lärare, yrkets prestige sjunker. Föräldrar med sociala resurser placerar sina barn i nischade friskolor, kommunala skolor blir stående med en överrepresentation resurskrävande elever; sämre friskolor sänker sina ambitioner och tjänar lätta pengar.
Förr var lärare ett prestigeyrke. I dag, vid den övre medelklassens grillkvällar, slår den ned blicken som måste erkänna att han eller hon bara är lärare på grundskolan. Då vet vi ändå att lärare är ett kunskapsintensivt yrke, kräver stor erfarenhet och personliga kvaliteter, och tillhör samhällets viktigaste.
Hur har det blivit på det viset? Och hur löser man problemen?
Jag har ett förslag. Under ett läsår har skolan lov i 20 veckor. I dag är det meningen att lärarna ska jobba under dessa veckor minus semestern. Se istället mellan fingrarna och ge lärarna 20 veckors semester – nå, kanske 18.
Lärarnas löner har under ett halvt sekel gått från att ha riksdagslönen som märke till att tjäna ungefär hälften. Höj därför högstadie- och gymnasielärares löner med 25 000 i månaden, anpassa övriga lärares löner på ett rimligt sätt.
Det skulle kräva statliga pengar och kosta skjortan. Hur många miljarder vet jag inte, men rikets finanser är sunda och statsskulden låg, dessutom vore det ett paradigmatiskt exempel på en investering. Om skolan efterhand skickar ut bättre och bättre studenter kommer pengarna att med tiden rinna i andra riktningen, tillväxten skulle stimuleras, flera av våra svåraste samhällsproblem minska.
”På några terminer skulle vi se ett skollyft utan motstycke.”Roland Poirier Martinsson
Tag i samma veva bort kravet på lärarlegitimation, låt den vara en punkt på meritlistan, men inte mer.
Begrunda detta: Inget krav på legitimation. 60 000 i månaden. 20 lediga veckor.
Lärarbristen skulle lösas i ett nafs. De bästa studenterna skulle stå i kö till lärarhögskolan. Från första dagen skulle skolorna kunna välja och vraka bland externa sökande med starka meriter och livserfarenhet från universitet, förvaltning och näringslivet.
I lärarrummet skulle lärare som gett upp lyftas när ny energi slår sig ner vid fikabordet. Några, som aldrig borde blivit lärare, kommer att få oförtjänt hög lön, men det gäller också riksdagsledamöter, och de kommer med tiden att ersättas av en ny generation.
På några terminer skulle vi se ett skollyft utan motstycke, sedan skulle det fortsätta uppåt. Räkna på det, men räkna alla fördelar, inte bara lönekostnaden, och se några år in i framtiden.
Den skulle vara ljus.
