Annons

Högt pris för att verka tuff i valrörelsen

Drönarattacken mot en iransk general på irakiskt område kan från europeisk sida inte leda till annat än en enträgen vädjan om besinning och sans.
Ledare • Publicerad 4 januari 2020
Detta är en ledarartikel som uttrycker Borås Tidnings politiska linje, som är moderat.
Efter drönarattacken i Baghdad. Av den bil som den irakiske generalen Qassem Soleimani färdades i, återstår bara en glödande hög metall.
Efter drönarattacken i Baghdad. Av den bil som den irakiske generalen Qassem Soleimani färdades i, återstår bara en glödande hög metall.Foto: HO

Föga förvånande är USA:s utrikesminister Mike Pompeo besviken på Europa. Det är bristen på entusiasm och glada tillrop efter drönarattacken mot den iranske generalen Qassem Soleimani natten till fredag som sänker humöret i Washington.

Men varför förvånas? Återhållsamhet, uppmaning till dialog och största möjliga försiktighet står långt ner på den Trumpska regeringens dagordning; överst står naturligtvis presidentvalet i höst.

Annons

I det läget blir allt annat än högsta volym i hyllningskören ett politiskt problem.

Pompeo fick ostörd av kritiska frågor beklaga sig i Fox TV. I direktsändning kunde han uppmana världen att sluta upp bakom USA:s ansträngningar att få Iran att ”bete sig som en normal nation”. Den här gången bestod uppfostringsinsatsen av en drönarattack som mycket väl kan bli börjat till ännu en eskalering av en konflikt som USA bidragit till att fördjupa. Att säga upp det multilaterala kärnavtalet av 2015 var ett sådant beslut, och som dessutom försämrade samarbetsklimatet mellan USA och Tyskland, Frankrike och Storbritannien.

Det finns andra aspekter som ofta förs fram i europeiska sammanhang, som den inte alldeles ointressanta frågan om vad folkrätten medger i form av ”extraordinära insatser” mot ett lands ledande företrädare. Att drönarattacken dessutom genomfördes på irakisk mark, i den omedelbara närheten till Bagdads internationella flygplats, visar på de många lager som konflikten mellan USA och Iran består av. Att Irans svar mycket väl kan riktas mot USA:s allierade Saudiarabien eller mot någon av de andra Gulfstaterna ger fog för att tala om en ny, modernare så kallad Domino-teori. Och hur ska den nu genomförda insatsen värderas om den i slutändan leder till att det blir Israel som får ta ”straffet”?

På samma gång råder det inga tvivel om att den man som var måltavlan för drönarattacken inte var Guds bästa barn. Den 62-årige generalen och överbefälhavaren för det Republikanska gardets specialstyrkor har många liv på sitt samvete. Inte bara i regionen, i Syrien utan också i Europa. Detta har noga framhållits i de tyska, franska och brittiska kommenterar som USA:s utrikesminister anser lida brist på tacksamhet och engagemang. Reaktionerna i Washington ska därför tas för vad de är – avsedda för inhemsk, politisk konsumtion. USA:s utrikesminister visste långt innan president Donald Trump gav orden om att trycka på avtryckaren hur Europa skulle reagera.

Statsvetarprofessorn Monika McDermott vid Fordham-universitetet i New York kommenterade den inrikespolitiska aspekten av attacken för brittiska The Guardian under lördagskvällen med orden: ”Det är klart att attacken kommer att hjälpa Trump att mobilisera sina egna väljare, som uppskattar tuffa tag och handling mer än ord. Men om det här blir början till ännu en eskalering av konflikten i Mellanöstern som blir allt mer intensiv ju närmare valet vi kommer, då är det inte givet att opinionen är med honom”.

Pompeo får beklaga sig hur mycket han vill. Den europeiska försiktigheten är motiverad och välgrundad. Presidentval eller ej – det finns mycket god grund för att uppmana såväl Iran som USA till största möjliga besinning.

Annons
Annons
Annons
Annons