Efter årets Almedalstal torde det knappast råda några tvivel om varför centerledaren Annie Lööf är den av partiledarna som svenska folket har störst förtroende för.
Det var ett tal som kommer att låta tala om sig. Sällan har något levererat en så entydig programförklaring om varför det är livsviktigt att alla anständiga människor i Sverige deltar i kampen mot de hatfyllda. Alldeles oavsett om det handlar om nazister eller islamister måste de krafter som hotar att förgöra samhället bjudas motstånd på allvar.
Den vrede som Annie Lööf personifierade och förmedlade denna vackra sommarkväll var äktsvensk. Landet Lagom saknar varken känslor eller förmågan att reagera.
Det finns en gräns för allt; det extrema har alltid varit oss främmande.
Almedalen är en konstlad företeelse på gott och ont. En intensiv tummelplats för politiker och påverkare, lobbyister – och i år dessvärre även nazister. De senare har inte där att göra och hör, precis som centerledaren påpekade, bara hemma på ”historiens skräphög”.
Men ibland glimrar det till. Och den som hittills glimrat starkast är just Annie Lööf.
Mycket talar för att hon är den av de borgerliga partiledarna som har bäst förutsättningar att leda Alliansen framåt i nästa val.
Liberalernas Jan Björklund tog i sitt tal ett entydigt avstånd från Sverigedemokraterna. Annie Lööf avfärdade ett samarbete med mindre åthävor, men av innehållet i talet framgick det ju med all önskvärd tydlighet hur motbjudande ett sådant samarbete skulle vara. Moderaternas Anna Kinberg Batra och Kristdemokraternas Ebba Busch Thor kan inte vara mindre tydliga.
Hur nästa regering ser ut och vilka som ingår i den är underordnat det som är viktigare, att Sverige behöver en regering som för en politik som leder till verklig förändring.
Även här mullrar det av äktsvensk vrede. Den rödgröna regeringen har missat sin chans. Inte ens i den hetaste av högkonjunkturer har Socialdemokraterna och Miljöpartiet förmått att ta sig an klyftorna på arbetsmarknaden. Detta om något göder utanförskap och extremism.
Men oavsett det får inte Alliansen avvisa möjligheten att samarbeta över blockgränsen. I onsdagens upplaga av Dagens Industri avslöjas att den rödgröna regeringen är beredd att slopa det välfärdsfientligavinsttaket i välfärden och därmed att skrota Reepaluutredningen. Om Socialdemokraterna och Miljöpartiet befriar sig från Vänsterpartiets grepp om regeringens politik kan den ersättas med en bättre.
Det mesta talar dock för att en bättre sådan trots allt förutsätter en annan, bättre regering. I årets Almedalstal gjorde Annie Lööf anspråk på att centern skulle se till att en sådan får en bättre politik mot extremism, klyftor och utanförskap. Den hetta hon visade och den vrede hon gav luft åt visar att det inte alls omöjligt att en sådan bättre regering faktiskt kan komma till makten efter nästa val.
