Helt uppåt väggarna, SVT
Husrenoveringar har länge gjort sig bra i teve. Oftast handlar det dock om att riva ut så mycket det går och modernisera. Ljust, kalt och fräscht har varit dominerande inom inredningsbranschen och det har speglats också i media.
På senare år har dock trenden gått åt ett annat håll. Modernismens ideal har utmanats från två håll av olika nya folkrörelser. Nybyggnationers dominans av stål, glas och betong har mötts av krav på mer klassiska stilar. Arkitektupproret och dess kritik har skapat mycket debatt och uppmärksamhet. Men i det tysta har en annan rörelse satts i arbete för att bevara det som hotas av rivning eller vanvård – byggnadsvårdarna.
Att med egen kraft arbeta för att bevara gamla byggnader väcker inte lika mycket debatt som att angripa den samlade arkitektkåren. Men det förtjänar faktiskt en eloge. Svenskarnas växande intresse för gamla byggnader handlar minst lika mycket om en uppskattning av äldre byggstilar som ett nyfunnet intresse för lokalhistoria.
”Om skälet hade varit att ingen tittade på programmet hade det varit naturligt att sluta producera avsnitt. Men det är uppenbart inte det som nu sker.”
I teverutan har ett program framför andra hakat i denna utveckling, SVT:s ”Det sitter i väggarna”. När mätningarna av tittarsiffror dominerats av lekprogram har detta med sin blandning av folkbildning och underhållning lyst igenom. Men detta verkar inte bolagets ledning inse då den nu är på väg att avslutas, eller ”pausas” som cheferna omformulerat sig efter att ha mött tittarnas reaktioner.
Om skälet hade varit att ingen tittade på programmet hade det varit naturligt att sluta producera avsnitt. Men det är uppenbart inte det som nu sker. Programmet har över en miljon tittare och är en av de mest populära serierna på svensk teve.
Enligt programchefen Micael Lekberg lägger man ned serien för att prioritera ”program som lyckas online på Play och för de som är under 50”. Att ”Det sitter i väggarna” främst lockar en äldre publik uttrycks som en nackdel. Detta har i sin tur lett till anklagelser om diskriminering mot äldre.
SVT ska som publik service söka en mångfald av målgrupper. De har försökt nå yngre publik tidigare med satsningar som mer eller mindre floppats. Det ter sig konstigt att man av det drar slutsatsen att det är dags att släcka ett av sina mest populära program. Fixeringen vid att producera sådant som funkar på hemsidan är i dessutom en spark mot den egna lojala publiken.
Ett etos av att vårda det fina i vårt byggda kulturarv har också kopplingar till en bredare kulturell utveckling. Förhoppningsvis kan det också speglas i en mer respektfull syn på äldre människor och deras förutsättningar. Själv ska man med tiden bli äldre, då hoppas även jag att skattefinansierade medier inte ser mitt intresse för gamla byggnader som en börda att göra sig av med.
