Annons

Kajsa Kettil: Hellre världens strängaste – än sämsta – förälder till digitala tonåringar

Framtidens dom lär vara hård: Hur tänkte egentligen 20-talets föräldrar som tillät timmar av Tiktok och tv-spel?
Kajsa KettilSkicka e-post
Ledarkrönika • Publicerad 1 oktober 2024 • Uppdaterad 1 oktober 2024
Kajsa Kettil
Det här är en krönika av en medarbetare på ledarredaktionen. Borås Tidning politiska etikett är moderat.
Rapporten Svenskarna och internet visar att unga kvinnor mår dåligt av alltför mycket tid på sociala medier.
Rapporten Svenskarna och internet visar att unga kvinnor mår dåligt av alltför mycket tid på sociala medier.Foto: Isabell Höjman/TT

När Folkhälsomyndigheten presenterade sina rekommendationer jublade jag. Äntligen fanns det siffror att luta sig mot i den dagliga kampen att hålla barnens skärmanvändande på en rimlig nivå! Rekommendationer är dock inte det ord jag använder, skamlöst förmedlar jag att det rör sig om regler. Folkhälsomyndigheten har sagt att det är två respektive tre timmar som gäller, var god lyd. Det är samma princip som att ta hjälp av läraren för att få till läsning hemma en stund varje dag – att ”skylla” på en tredje part tenderar att få bättre effekt än uppmaningar från världens strängaste föräldrar.

Runtom i landet brottas mammor och pappor med tv-spelsfrälsta söner och Tiktok-beroende döttrar. Ja, det är en generalisering, men det ligger något i den. Det tjatas och påminns om att släppa konsolen eller mobilen och hitta på något annat. Kanske gå ut i det fina vädret? Eller träffa en kompis?

Annons

Sådant präktigt trams biter så klart inte på tonåringar. De umgås ju redan med kompisar digitalt, antingen genom spelen eller mobilerna. Och kan man inte bara få chilla mellan skola, läxor och aktiviteter?

Jo, det får man ju. Också. Men det finns en fara i att aldrig ha så pass tråkigt att kreativiteten vaknar till. Detta blev jag påmind om under ett av många scensamtal under Bokmässan i Göteborg förra veckan. Det var som att Alfons Åbergs farmor, hon som tycker att det är bra att barn har tråkigt, smög runt och viskade kloka ord vid montrar och scener.

Dagen efter att bokmässan avslutades presenterades den årliga undersökningen Svenskarna och internet. Den tas fram av Internetstiftelsen, vars syfte är att visa hur samhället påverkas av digitaliseringen.

Det finns massor av fördelar med digital teknik, även med de så utskällda sociala medierna. Tack vare dessa plattformar är det lätt att hålla koll på vad som händer både i världen och på hemmaplan. Inlägg och videor ger kunskap och inspiration. Själv skulle jag inte ha lärt mig att snitta surdegsbröd, kunnat variera hemmaträningen eller hitta recept till helgens middagar utan kvällsskrollandet på Instagram.

Men – och det här är ingen nyhet – för mycket av det goda kan ge negativa effekter. I ett antal år har det varnats för att sociala medier får främst unga tjejer och kvinnor att känna prestationskrav och press att se ut på ett visst sätt. Internetstiftelsens färska rapport bekräftar dessvärre den bilden. Den visar att unga kvinnor tycker att de slösar bort tid på sociala medier samtidigt som de mår dåligt av tiden framför skärmen. Bland annat känner de sig misslyckade och mindre attraktiva när de jämför sig med andra.

”Vi vet alltså vad som vore bäst för våra barn och ungdomar, men vi misslyckas med att genomföra det.”

En människas mående kan sällan förklaras av en enda faktor. Det bör exempelvis noteras att en genomsnittlig ungdom i dag sover för lite, och sömnbrist kan som bekant få följder som nedstämdhet, koncentrationssvårigheter och till och med depression.

Vuxna vet detta. Vuxna har ett färdigutvecklat konsekvenstänk som yngre generationer saknar. Och det är knappast en slump att techmiljardärernas barn inte får använda smarta mobiler längre. Denna trend tycks nu ha fått fäste bland så kallat vanligt folk. Rörelsen ”Smartphone free childhood” har spridits från Storbritannien till Sverige genom föreningen ”Smartphonefri barndom” och till många andra länder. Initiativet togs av två mammor som fick nog av att mobilerna hade en så stor plats i barnens liv, och deras mål är att det ska bli norm att barn under 14 år lever utan smarta telefoner.

I teorin är det lätt att ta sitt föräldraansvar och begränsa skärmtiden – i praktiken gör just normer det svårt att vara konsekvent.

Vi vet alltså vad som vore bäst för våra barn och ungdomar, men vi misslyckas med att genomföra det.

Varje gång frågan lyfts borde vi dock komma närmare någon sorts förbättring.

Framtiden tenderar att döma dåtiden hårt, men att inte ens försöka är sämre än att prova sig fram. Kanske kan vi 70-, 80- och 90-talistföräldrar starta en Facebook-grupp och diskutera vidare? På den plattformen är det ingen risk att kidsen ser vilka planer vi smider.

Annons
Annons
Annons
Annons