1. Avdelningararrow-down
  2. Orterarrow-down
  1. Tjänsterarrow-down
  2. Annonseraarrow-down

Andreas Johansson Heinö: Liberalismens fiender hotar grundläggande värden

Ett spöke går runt i Europa – antiliberalismens spöke.
Liberalismen – här i skepnad av en noshörning – har sina fiender. Två av dem är lättidentifierade, nämligen författaren och vänsterdebattören Göran Greider och Rysslands auktoritäre despot Vladimir Putin.
Foto: /TT

“Den liberala idén har spelat ut sin roll”, sa Vladimir Putin i ett uppmärksammat tal i fjol. De liberala eliterna i Väst har agerat i strid med den stora majoritetens intressen, hävdade han, men nu vänder allt fler ryggen mot “social tolerans, multikulturalism och invandring”.

Det är svårt att förneka att många tycks dela den bilden.

Till exempel de konservativa - somliga Putinvänliga, andra med starkare demokratiska reflexer - som i förra veckan samlades till upphaussad nationalkonservativ konferens i Rom. Inledningstalaren, den israeliske historikern Yoram Hazony, vars tänkande jag tidigare kritiserat på BT:s ledarsida, satte tonen genom sin målande beskrivning av huvudmotståndaren: “upplysningsrationella liberaler”. Sådana som saknar förankring i familjen, nationen och traditionen.

Det här är en krönika av en medarbetare på ledarredaktionen. Borås Tidning politiska etikett är moderat.

ERBJUDANDE!

Allt innehåll på bt.se, appen MinBT och e-tidning alla dagar. 3 månader för endast 99 kr! (ord pris 597 kr)

Och i Sverige är det som bekant återigen jaktsäsong på liberaler. Svenska Dagbladets politiske kommentator Göran Eriksson har sammanfattat läget som en “tävling på snabbast möjliga avliberalisering”.

Det kan vara värt att påminna om att liberalism alltid har provocerat. I A Thousand Small Sanities, en av de bästa böckerna på länge om liberalism, påminner Adam Gopnik om de vanligaste argumenten: Liberalismen är för stark. Liberalismen är för svag. Liberalismen är tom på mening.

När Jimmie Åkesson pratar om “det vänsterliberala etablissemanget” är syftet att frammana bilden av en liberal hegemoni. Universiteten, media, partierna, de stora företagen – alla samhällets maktbaser genomsyras av liberala, globalistiska värderingar, i strid med den pragmatism och konservatism som folket egentligen efterfrågar.

En sådan världsbild skapar revanschlust. “En underbar läxa för den politiska eliten”, jublade nättidningen Spikeds chefredaktör Brendan O’Neill skadeglatt när liberalen Leo Varadkar förlorade det irländska valet för en vecka sedan. Att väljarna gick vänsterut spelade ingen roll, huvudsaken var att den “teknokratiska och globalistiska eliten” fick sig en rejäl pungspark.

Den liberala hegemonin är synlig även från vänsterkanten. Göran Greider, som med en närmast övertydlig fiendens fiende-logik nu efterlyser en ny svensk antiliberal konservatism (Aftonbladet 13/2) beskriver återkommande Sverige som “timbrofierat”. Det är inte menat som en komplimang, utan avser att beskriva ett land där näringslivet dikterar politikens villkor med följden att kortsiktiga vinster för de få väger tyngre än jämlikhet och social sammanhållning för de många. Häromveckan fick han eldunderstöd av Göteborgs-Postens Håkan Boström som skildrade ett rövarkapitalistiskt samhälle där särintressen köper sig politiskt inflytande (GP 5/2).

För att distansera sig från nationalkonservativa antiliberaler tenderar vänster- och mittenlutande liberalismkritiker att förse motståndaren med prefix: det är ny- eller hyper- eller ultraliberalismen de ogillar, inte demokrati och mänskliga rättigheter. Nyanseringen vore motiverad på ett akademiskt seminarium men faller platt i den politiska debatten i ett land där där den offentliga sektorn utgör nära hälften av BNP. Vad man egentligen menar är att Sverige borde vara mindre liberalt.

Men vad betyder då detta? Håkan Boström hävdar i sin text att hotet mot liberalismen är överdrivet. Kärnvärdena är inte hotade, skriver han.

På ett abstrakt plan har Boström rätt. Varken demokratin, marknaden eller rättsstaten står under akut hot. Den amerikanska rättsstaten tycks överleva Trump, Sverigedemokraterna avser inte att avskaffa demokratin och inte ens Vänsterpartiet tycks redo att skrota marknadsekonomin. Inte på systemnivå i alla fall.

Men det är just det som är poängen. Liberal demokrati är mer än sina institutioner. Dessa ingår i ett näringssystem som är beroende av dygder och värderingar. Demokratin har som bekant gett oss Trump. Marknadsekonomin förser oss dagligen med batterier från koboltgruvor. Rättsstaten fängslar oskyldiga. Vi står ut med allt detta, eftersom alternativen, på systemnivå, är så oändligt mycket sämre. Men också eftersom vi tror att det hela tiden går att ta små steg i rätt riktning.

Problemet med de antiliberala idéströmningarna är därför inte ett annalkande systemskifte, eller ens de begränsade institutionella förändringar som trots allt är att vänta om exempelvis Sverigedemokraterna vinner politisk makt. Det riktigt allvarliga hotet är eroderingen av liberalismens värderingsbas.

Det första värdet som står på spel är pluralism. Pluralism är det oundvikliga resultatet av såväl marknadsekonomi som demokrati och mångkultur. Människor gör olika val, om ingen tvingar dem att välja lika. Liberalism vilar på övertygelsen att ett samhälle blir rikare - kulturellt, ekonomiskt, socialt - av att bejaka såväl valmöjligheter som den pluralism valen resulterar i. Men också på övertygelsen att varje försök att begränsa pluralismen har ett högt pris. Problemet här är alltså inte kritiken mot ett bristfälligt skolsystem eller mot skadlig identitetspolitik eller mot missbruk av arbetstillstånd, problemet är att kritiken mot dessa system formuleras som om pluralism inte längre hade något värde.

Det andra värdet som står på spel är reformismen. Gopnik beskriver målande liberalismen som en noshörning, att jämföra med utopistiska ideologier som han karaktäriserar som enhörningar. Noshörningen må vara ful och klumpig men den finns på riktigt. Och den rör sig framåt. Liberalismens historia är inte bara berättelsen om en ofattbar ökning av välstånd, det är också erfarenheten av att systematiskt ha monterat ned statligt och samhälleligt sanktionerad grymhet: rasism, slaveri, exkludering. Inte genom stora kliv utan med små, små steg.

Ett samhälle som stagnerat är däremot inte liberalt. Det är symptomatiskt hur kritiker från vänster och höger nu samstämmigt dömer ut de föregående decenniernas liberala reformer, trots att vi nu är halvvägs igenom den tredje mandatperioden av något som i reformpolitiskt hänseende snarast påminner om Monty Pythons fotbollsmatch mellan grekiska och tyska filosofer. Bollen ligger orörd i väntan på att någon ska få en idé.

Under tiden planerar vänster- och högerradikaler för det stora språnget - för att rädda nationen, klimatet, välfärden - medan minnena bleknar av de historiska erfarenheterna av tidigare försök att förändra samhällen på annan väg än reformismens.

Slutligen – marken gungar även under humanismen. Det finns hundra goda argument för en restriktiv migrationspolitik, men det finns inte ett enda giltigt skäl att glömma bort orsakerna till flyktingströmmarna. Den nationalism som nu vinner mark är en idé som ytterst vädjar till människans sämsta instinkter: prioritera din egen grupp, känn ingen empati för de andra. Visst har det formulerats dåraktiga idéer om hur mycket Sverige ska tjäna på invandringen och sådana förtjänar att kritiseras. Men nyttokalkyler har inte varit vägledande för vår migrationspolitik. Ytterst har det alltid handlat om den humanitära idén att den som kan har en skyldighet att hjälpa andra. Kritisera gärna dubbelmoralen i den “humanitära stormaktens” självbild. Men överge inte humanismen som ideal.

Vänsterkritiker av liberalism lär nicka instämmande åt den sista punkten. Låt mig då påminna om att de värden jag lyfter fram är beroende av varandra. Det går inte att på allvar värna kulturell pluralism samtidigt man motverkar ekonomisk frihet. De är två sidor av samma frihetliga mynt. De är ytterst beroende av en individualistisk etik som är unik för liberalismen.

Nej, Europas antiliberaler kommer inte att förena sig. Det är en lång väg från Greider till Putin. Men det krävs inga samordnade attacker för att åsamka allvarlig skada på den grund på vilken liberalismen vilar.

Läs mer

Mark

I DAG: Krock i Skene – två bilar har hamnat i dike

Förarna undkom utan skador

Borås

VÄDER: Grilltröst för semesterfirare – stabilare väder på ingång

Risken för skurar ligger dock i

Sommarkrönika

Och nu så vill jag sjunga att sommaren är min…

”Jag älskar Astrids sätt att förmedla hur sommaren kan uppfattas av alla sinnen.”

Borås

Västsverige: Flera gripna efter rånvåg i helgen

17 fall av personrån anmäldes under helgen i Göteborg. Nu har polisen gripit fyra personer

Sport

Här är spelarbetygen efter Elfsborgs rysare mot Kalmar

Han var bäst i Elfsborgs seger: ”Visar mest pondus”

Borås

Boråsaren satt uppe hela natten – lyckades fånga ”Neowise” på film

Kometen Neowise är nu synlig på himlen och lockar stort intresse bland astronomer