GDPR Illustration

Ta del av våra användarvillkor

Med dataskyddsförordningen GDPR (General Data Protection Regulation) har vi uppdaterat våra användarvillkor så att det framgår vilka uppgifter vi samlar in från dig – och vad vi använder dem till. När du besöker våra webbplatser och appar samlar vi in uppgifter från dig för att förbättra din användarupplevelse. Det inkluderar även vilka annonser vi visar för dig.

Andreas Johansson Heinö: Ge inte mobbarna på nätet fritt svängrum

Den moderate riksdagsledamoten Hanif Bali har än en gång gått över gränsen.
Hanif Bali, riksdagsledamot för Moderaterna, är återigen i blåsväder.
Hanif Bali, riksdagsledamot för Moderaterna, är återigen i blåsväder.
Foto: Tomas Oneborg/SvD/TT
Det här är en krönika av en medarbetare på ledarredaktionen. Borås Tidning politiska etikett är moderat.

På twitter spred han under den gångna veckan lögner och förklenande omdömen om en namngiven advokat. Hans ursprungliga tweet ansågs vara så grov att Dagens Nyheter tvingades be om ursäkt och avpublicera efter att först ha citerat den i sin helhet.

Reaktionerna blev de vanliga. Meningsmotståndare till Bali markerade avstånd. Fansen hetsade mot advokaten. Partikollegorna tittade skamset bort. Bali själv fyllde på med nya hånfulla kommentarer, alltmedan följarskaran fortsatte att växa.

Dagens krönikör

Andreas Johansson Heinö

är statsvetare och förläggare på Timbro förlag.

Vi har sett det förut, vi kommer att se det igen. Hund bet man. Så varför ge detta ännu mer uppmärksamhet?

Det är lätt att fastna i abstraktioner när demokratiproblem i sociala medier ska diskuteras. Techbolagens makt, kommersialiseringens drivkrafter, polariseringen, algoritmerna. Allt detta spelar förstås roll. Infrastrukturen är närmast perfekt riggad för den som vill obstruera debatten.

Men egentligen är det inte mer komplicerat än på skolgården. Det finns mobbare. Och så finns det de som väljer att ge mobbarna fritt svängrum.

För att vara övertydlig: det ska vara högt i tak i politiska debatter. I alla sammanhang. Konsensus är överskattat, politisk konflikt måste få vara oförsonlig ibland.

De allra flesta förstår också skillnaden mellan hårda tag och det som i veckan drabbade advokaten. Lögn är lögn och debatt är debatt. Gråzonerna är få, i de allra flesta fall vet alla inblandade precis var gränsen går. De flesta inser också att den som under lång tid systematiskt har byggt upp en stor följarskara därigenom bär ett moraliskt ansvar för det förutsägbara näthat som följer av lögner man själv sprider.

"Men egentligen är det inte mer komplicerat än på skolgården. Det finns mobbare. Och så finns det de som väljer att ge mobbarna fritt svängrum."

Ändå kan inte grundproblemet reduceras till enskilda twittrares agerande. Så länge den sociala, eller i det här fallet den politiska, kostnaden för övertramp är låg kommer inget att förändras.

Om framgång mäts i antal följare i sociala medier är Hanif Bali Sveriges mest framgångsrika politiker. Han har vunnit detta inflytande genom att “provocera”, “tänja gränser”, “använda utmanande ordval”, “slira på sanningen” eller vilken förskönande omskrivning man nu vill använda. Han är långt ifrån värst, han drabbas själv av oförsvarligt hat och de som han söker konflikt med har inte sällan själva agerat ytterst olämpligt. Men han är riksdagsledamot. Kraven måste vara högre ställda.

I internets barndom flödade naiva drömmar om nätets demokratiska potential. Få av drömmarna gick i uppfyllelse. När de sociala medierna slog igenom 15 år senare väcktes hoppet igen. Men även denna demokratiska revolution blev inställd.

Det vore fel att teckna en nattsvart bild. Det finns ett stort värde i öppna plattformar där vem som helst kan ta del av och sprida information. Men utrymmet för sabotörerna är också obegränsat. De lågmälda demokratiska samtalen för en ojämn kamp mot pöbelmentalitetens hån och skrän.

Jag vet inte om det finns en väg ut. Men det minsta man kan önska är en gemensam ansträngning från vänster och höger att åtminstone för ett ögonblick höja sig över partipolitikens huliganmentalitet och i stället sätta det demokratiska samtalet först.

När Hanif Bali häromåret kritiserade Carl Bildts utrikespolitiska omdöme blev partiledningen rasande och tog avstånd offentligt. När han nu ljuger om en enskild företagare är tystnaden öronbedövande.

Det borde vara tvärtom. Ingen fortsätter att sprida lögner om riksdagsplatsen står på spel. Det parti som förmår uppmuntra frejdig intern kritik samtidigt som man kompromisslöst slår ner på lögner mot politiska motståndare kommer att få min röst i nästa val.

Läs mer