1. Avdelningararrow-down
  2. Orterarrow-down
  1. Tjänsterarrow-down
  2. Annonseraarrow-down

Andreas Johansson Heinö: Dags att punktera invandringsdebattens stora myt

Invandringen till Sverige upphör inte att fascinera. Det senaste tillskottet är journalisten Ola Wongs “berättelse om den demografiska omvandlingen av Sverige i grafik” som Kvartal publicerade tidigare i veckan.
Första mötet med Sverige i december 2015. Polispatruller leder av flyktingar vid station Hyllie (första tågstationen på den svenska sidan efter Öresundsbron) utanför Malmö.
Foto: Stig-Åke Jönsson/TT

Utgångspunkten för Wongs text är invandringsdebattens myter. I synnerhet föreställningen att flyktingkrisen 2015 utgjorde ett undantag och att Sverige efter tvärvändningen i migrationspolitiken skulle ha återgått till mer “normala” nivåer. I själva verket ligger invandringen kvar på historiskt exceptionella nivåer med ett nytt Borås varje år.

Wong har rätt i det mesta av det han skriver. Omfattningen av de senaste decenniernas migration saknar motstycke inte bara i vår egen historia, den är också exceptionell i jämförelse med historiskt betydande invandrarländer som USA. Därtill kommer en för en välfärdsstat unikt heterogen sammansättning av invandrargruppen. Om man använder födelseland som ett grovt mått för att kategorisera minoritetsgrupper i Sverige finns för närvarande fler än 40 minoriteter som utgör minst en promille av befolkningen.

Endast några få av dessa är emellertid större än en procent och ingen enskild minoritetsgrupp är större än 1,8 procent av befolkningen (syrier, vilka illustrerar måttets trubbighet eftersom här ryms såväl kurder som assyrier). Denna mångfald har förmodligen bidragit till att generaliseringar som “invandrare” inte bara lever kvar efter så många år av invandring utan dessutom har blivit vanligare. Under 1970-talet, när invandrarfrågor började uppmärksammas på allvar i Sverige, hänvisades oftare till konkreta invandrargrupper: greker, jugoslaver, finländare av det enkla skälet att en handfull, för de flesta svenskar urskiljbara grupper, utgjorde en så stor del av den totala invandringen.

Det här är en krönika av en medarbetare på ledarredaktionen. Borås Tidning politiska etikett är moderat.

ERBJUDANDE!

Allt innehåll på bt.se, appen MinBT och e-tidning alla dagar. 3 månader för endast 99 kr! (ord pris 597 kr)

Det är tveklöst ett problem att så många slösat så mycket kraft på att förneka omfattningen av denna förändring. Förvisso korrekta påståenden om att Sverige “alltid varit ett invandrarland” har oavsett avsikt kommit att tolkas som rökridåer, ämnade att tona ned det förvandling som pågår.

Framförallt har det lämnat fältet öppet för dem som, korrekt, påpekar invandringens storlek att också, betydligt mer tveksamt, dra drastiska slutsatser om dess konsekvenser.

I boken Global migration sammanfattade nationalekonomen Joakim Ruist i fjol forskningsläget om invandringens konsekvenser. Nästan varje referat av forskningslitteraturen avslutas med reservationen att slutsatserna är osäkra och att det krävs stor försiktighet i tolkningarna. Och att man ska vara väldigt försiktig med varje generalisering för att olika kategorier och invandrargrupper har så olika förutsättningar. Om de ekonomiska konsekvenserna säger Ruist exempelvis att det mesta tyder på att de är negativa, men också att de inte är särskilt stora och sannolikt kan hanteras om ekonomin i övrigt är stark.

“Om regelverket ändras blir kurvorna också annorlunda”, avslutar Wong sin text. Underförstått: invandringen är ett resultat av politiska beslut och tar vi andra beslut nu kommer invandringen minska till mer behändiga nivåer. Istället för ett Borås om året kanske det kan bli ett Ulricehamn?

I en tidigare text hävdade Wong att mångkulturpolitiken – omfattande migration, låga krav på assimilation – inte fungerar eftersom den inte lönar sig och inte är demokratiskt förankrad. Sverige förändrades i grunden och vi diskuterade skattesatser.

Paradoxalt nog underskattar Wong därmed kraften i den förändring som ägt rum.

Nej, invandring är förstås ingen naturkraft. Det går att i efterhand identifiera en mängd politiska beslut som sannolikt hade kunna påverka utvecklingen i en annan riktning. Andra länder har bevisligen haft lägre migration.

Men om vi verkligen ska ta den här frågan på allvar kan inte enskilda beslut ryckas ur sin kontext. Som Wong konstaterar kommer 2020-talets migration framförallt drivas av anhöriga till dem som kom som flyktingar under 2010-talet. För att förstås varför Sverige blev ett så attraktivt invandrarland under 2010-talet behöver man titta bortom lagstiftningen och istället se den dragningsfaktor som existensen av redan etablerade diasporamiljöer utgör. Och så vidare. Till slut landar vi i Sveriges neutralitet under Andra världskriget som dels orsakade skuldkänslor som fick motivera en generös tillämpning av Genevekonventionen 1954, men framförallt i en enorm efterfrågan på arbetskraft i den blomstrande svenska industrin under rekordåren. Invandring föder invandring.

Wong ger själv ett utmärkt exempel på detta när han konstaterar att övergången från permanenta till temporära uppehållstillstånd (TUT) 2015 inte haft någon som helst effekt. Man ska komma ihåg att en övergång till TUT var en av de tidigaste åtgärderna som förespråkades, av bland annat ledarskribenter och flera borgerliga partier, redan innan flyktingkrisen briserade. Det betraktades med andra ord som en av de mest tillgängliga åtgärderna för den som önskade minska invandringen.

Priset för denna övergång var en försämrad integration av de som ändå kommer hit. Allt annat lika är förstås löfte om permanent uppehälle bättre för den som ska stanna i Sverige. Det ökar incitamenten att lära sig språket, skaffa ett arbete, rota sig socialt. Den uppenbara slutsatsen av Wongs exempel torde därför vara att överge TUT - varför hålla fast vid en reform inte uppnått de förväntade positiva effekterna men som samtidigt är skadlig för integrationen?

Men så enkelt är det förstås inte. En återgång till permanenta uppehållstillstånd skulle sannolikt ha andra effekter.

Min poäng är att vi ständigt tenderar att överskatta kunskapsläget hos beslutsfattare. Politiken har varit irrationell, skriver Wong, men hur den rationella politiken skulle ha sett ut är svårare att säga.

Den förvandling som ägt rum i Sverige – från ett av världens mest homogena samhällen till ett av mest mångkulturella – är så omfattande att den snarare befinner sig på samma abstraktionsnivå som “industrisamhället” eller “välfärdsstaten”. Att analysera så genomgripande samhällsförändringar i termer av bra eller dåligt eller enkla orsakssamband framstår som direkt barnsligt.

Det samma gäller förstås alla de länder i Europa – nästan hela Östeuropa, men även exempelvis Finland – som kämpar med de demografiska problemen från ett motsatt perspektiv: en drastiskt minskande befolkning. Även här handlar det om komplicerade samhälleliga förändringar som har en mängd orsaker.

Föreställningen om Det stora Vägvalet Som Förändrade Allt förblir invandringsdebattens största myt. Förhoppningsvis står den näst på tur att punkteras.

Läs mer

Mark

Dömd för narkotikabrott jobbade på skola

Tidigare dömd för liknande brott: ”Det här känns inte bra.”

Sommarkrönika

På något vis är det en annan värld nu

”Vad jag önskar att jag hade kunnat ge er alla en kram just nu”

Sport

Första gången sedan guldåret: ”Känslan var underbar”

Elfsborg är obesegrade efter sex omgångar: ”Otroligt stark grund”

Kultur

”Polisen dök upp i kravallutrustning och arresterade halva publiken”

Läs del 2 av serien ”Världsartisterna som besökt Borås”. De var visst ännu fler...

Näringsliv

Butiker riskerar försvinna när priserna måste pressas: ”Allt handlar om lönsamhet”

Butiker väntas stänga: ”När fler konsumenter handlar mer på nätet behövs inte lika många butiker”.

Kultur

Nu kan du minnas gamla sommartorsdagar – i centrala skyltfönster

Den som vill minnas hur sommartorsdagarna var förr kan gå ner på stan och titta.