Anela Murguz: Hedersutsatta kvinnor behöver hjälp – inte ingrepp
Pulsen stiger när man tar del av SVT:s granskning där flera kliniker visar sig vara beredda att genomföra oskuldsoperationer. SVT:s reporter, som utger sig för att vara en hedersutsatt kvinna som ska giftas bort, ber om att ”återställa” oskulden, bland annat genom att blöda på bröllopsnatten för att bevisa sin oskuld. Men SVT har också träffat en kvinna som tvingats fly en oskuldsoperation.
Av de tjugo kliniker som SVT vänder sig till erbjuder fem kliniker oskuldsoperationer. När klinikerna konfronteras av SVT försvarar de sig med att man hjälper kvinnor som är utsatta för hedersförtryck. Ingenting kunde vara mer fel. Hedersförtryckta kvinnor behöver inte ingrepp – de behöver skyddas från förtryckarna. Men av de kliniker som är beredda att erbjuda oskuldsoperationer är det inte en enda som slussar vidare misstänkta fall av hedersförtryck till relevanta stödorganisationer, myndigheter eller polis.
Det har nog inte så mycket att göra med omedvetenhet. På en av klinikerna framhåller en person som tar emot reporterns samtal att det är synd att det ska behöva vara så i Sverige, men att det är upp till henne som kvinna att motverka oskuldskrav i nästa generation. Alltså lägger han ansvarsbördan på någon som utger sig för att vara en hedersutsatt kvinna.
Oskuldsidealet är centralt för hedersförtrycket. En kvinna som inte är oskuld när ett äktenskap ingås anses vanhedra familjen och släkten. Devin Rexvid, som forskar om hedersrelaterat våld, förklarar att det grundar sig i att det förr var svårare att fastställa faderskapet. Detta var särskilt viktigt i äldre samhällen där arvet gick från far till son. För att säkerställa att arvet hamnar i rätta händer tillkom krav på kvinnans oskuld, och därtill en rad myter om hur oskulden kan fastställas.
”Det är uppseendeväckande, för att uttrycka sig milt, att de tjänster som klinikerna erbjuder inte bara upprätthåller hedersförtryck utan också är direkt ovetenskapliga.”
En sådan myt är den påstådda mödomshinnan som spricker vid första samlaget och orsakar en blödning. I en hederskontext ses det därför som ett bevis för att kvinnan varit oskuld. Men i Sverige är exempelvis RFSU, ungdomsmottagningen och 1177 tydliga med att det är en myt, främst för att kontrollera kvinnors sexualitet. Det är för övrigt också en av kirurgerna på klinikerna också tydlig med. Men enligt honom hjälper det sällan att förklara för patienterna att det inte finns en mödomshinna.
Det är uppseendeväckande, för att uttrycka sig milt, att de tjänster som klinikerna erbjuder inte bara upprätthåller hedersförtryck utan också är direkt ovetenskapliga. Är inte det skäl nog för klinikerna att avstå från att erbjuda oskuldsoperationer? För de kan knappast själva tro att de gör hedersutsatta kvinnor en tjänst när de går med på att sy ihop deras underliv i stället för att erbjuda dem hjälp.
