Har hon valet i sina händer?

Hennes sätt att hålla händerna har kommit att bli mer än bara en gest. ”Angela Merkels diamant” är likt ikonen en bild men också en väg till det som finns bortom det uppenbara.
Ledare • Publicerad 13 september 2013
Gott handlag. Den jättelika mosaiken av Angela Merkels händer utgör fond för årets tyska förbundsdagsval. foto scanpix
Gott handlag. Den jättelika mosaiken av Angela Merkels händer utgör fond för årets tyska förbundsdagsval. foto scanpixFoto: THOMAS PETER

Ett gott handlag.

Trygghet. Pålitlighet.

Klokhet. Beslutsamhet.

Att av bilder på sympatisörer till regeringspartiet CDU forma en mosaik av alla dessa hennes egenskaper, måste vara ett rekord i politisk fingertoppskänsla.

För, ärligt talat, är varken Angela Merkels framtoning eller uppsyn i övrigt särskilt säljande.

CDU går istället till val på hennes händer, hennes förmågor, vilket bara kan beskrivas som genialt.

Därför är det lätt att skriva att det mesta talar för att Angela Merkel får väljarnas fortsatta förtroende som förbundskansler i minst en mandatperiod till, och det borde vara svårt att motivera att rubriken till den här krönikan ska vara formulerad som en fråga.

Nog har hon valet i sina händer.

Men faktum är att statistiken talar emot henne. Gissningsvis är det krisen som skapat sin egen logik, och som spökar. Under den ekonomiska kris som härjat kontinenten sedan 2010, har fyra av de fem stora nationernas regeringar bytts ut. De val som hållits i 25 av 28 av EU:s medlemsländer har lett fram till maktskifte i 19. Det ska mycket till för att den som leder ett land under en kris överlever efteråt, oavsett hur bra och hur skadeslös nationen har hållits.

Statistiken talar även emot dagens svenska alliansregering nästa år, trots att man är regerande europamästare i krishantering.

Men det talar också emot Angela Merkel. Till skillnad från Sverige, som inte uppvisar några större klyftor, är klyftorna i det tyska samhället mycket stora.

Enligt Europeiska Centralbankens senaste statistik understiger de tyska hushållens nettoförmögenhet den som spanska och franska hushåll har. Ironiskt nog understiger den också de grekiska hushållens förmögenheter.

Räknar man däremot bruttonationalprodukt per capita så är tyskarnas läge bättre, men i jämförelse med övriga EU befinner man sig knappt med näsan över mitten.

Riktigt illa blir jämförelsen om man betänker att det endast är

Litauen som har en högre andel låginkomsttagare. 25 procent av tyska arbetare tjänar mindre än 72 kronor i timman.

Varför ska Tysklands fattiga rösta på Angela Merkel? Svaret är att det inte finns något alternativ med större trovärdighet.

Socialdemokraterna föreslår visserligen minimilön, men denna ligger under låginkomsttagargränsen. Dessutom var det en socialdemokrat – Gerhard Schröder – som 2003 införde systemet med ”Minijob” – skattefria anställningar som idag ger maximalt 3750 kronor i månaden.

Att Socialdemokraterna håller med om det mesta som CDU anser vara rätt politik – även om man låter annorlunda – gör inget lättare.

Så det mesta talar för Merkel – även om hon noga undviker att ge sig in på tydliga ställningstaganden i svåra frågor förrän efter valet – om EU, om euron och om vad regeringen avser att göra för att mildra effekterna av de fördubblade energikostnaderna.

Men med respekt för att det är vid valurnan som val ska avgöras, får frågetecknet nog stå kvar.

Mikael Hermansson, ledarskribent
Så här jobbar Borås Tidning med journalistik. Uppgifter som publiceras ska vara korrekta och relevanta. Vi strävar efter förstahandskällor och att vara på plats där det händer. Trovärdighet och opartiskhet är centrala värden för vår nyhetsjournalistik.