Som om det inte vore nog med det avslutar han det hela med att fråga varför det inte finns några mansjourer.

Uttalandet är makabert. Så till den grad att partiets gruppledare tog avstånd från Lerstorp direkt från talarstolen. Tidigare i dag stängdes han av från partiet som inlett ett uteslutningsärende. Det är förstås viktigt, men Sverigedemokraterna borde fråga sig hur det kommer sig att uttalanden av detta slag ofta kommer från deras företrädare. Att markera mot övertramp är bra, men att över huvud taget inte dra åt sig företrädare med den typen av åsikter är bättre.

Någon kanske avfärdar det hela som ett enskilt exempel på en omdömeslös person. Men verklighetens siffror talar sitt dystra språk. Bara några dagar innan Lerstorps klavertramp gjorde SVT Nyheter (16/6) en kartläggning av mäns våld mot kvinnor. Förra året dödades 14 kvinnor av en man de haft en relation med. I år – och då är vi bara halvvägs in på året – är 12 fall under utredning runt om i landet.

Men som också påpekats här på ledarsidan tidigare har denna utveckling knappast lett till samma politiska krafttag som exempelvis gängrelaterade skjutningar. Vårens rekordmånga skjutningar ledde till att oppositionen riktade misstroende mot justitieministern häromveckan. Något som i sin tur nästan resulterade i en regeringskris. Något liknande när det gäller de rekordmånga kvinnomorden är närmast otänkbart.

Visserligen blossade debatten om mäns våld mot kvinnor upp efter att fem kvinnor förra året mördats inom loppet av tre veckor. Regeringen presenterade sedan ett omfattande paket mot våld i nära relationer. Men det är uppenbart att den satsningen inte har gett effekt.

Det säger något om hur lågt värderad frågan om mäns våld mot kvinnor är.

Det bottnar nog mycket i föreställningen om att det som sker i hemmet och i relationer är en privat – inte offentlig – angelägenhet. Men det handlar i mångt och mycket också om att många fler än skånska SD-företrädare har en föreställning om att det på något sätt är kvinnan som provocerat fram våldet.

Den som inte tror mig kan med fördel studera närmare karaktärsmordet på Amber Heard i det nyss avslutade rättegångsmålet mot Hollywoodstjärnan Johnny Depp och fundera på om det är rimligt att en människa, oaktat skuldfrågan, utmålas som en hämndlysten, paranoid och pengakåt galning som vill sätta dit sitt ex. Och fråga er då hur det kommer sig att de epiteten oftast riktas mot kvinnor.