Här är Borås verkliga kvinnofälla

Ledare Artikeln publicerades
Siffrorna i denna tabell kommer från Arbetsförmedlingen och avser Borås kommun.
Foto:Arbetsförmedlingen
Siffrorna i denna tabell kommer från Arbetsförmedlingen och avser Borås kommun.

Den här tabellen borde du läsa. Den här tabellen vill du inte läsa.

Den stora frågan som statistiken över vart de som lämnar det så kallade etableringsuppdraget i Borås tar vägen väcker blir givetvis: Hur bryter kommun och stat – vi alla – denna pågående katastrof?

Eller är ”katastrof” en för hård, missvisande, beskrivning? Om detta borde debatten handla, liksom vad som kan vända utvecklingen. Ett utmärkt forum, vid sidan om kommunfullmäktige, är BT:s debatt- och insändarsida.

Tabellen här intill har som synes två olika spalter: en för statistiken över vart nyanlända män tar vägen efter de två första åren då staten via Arbetsförmedlingen står för uppehälle – 308 kronor per dag – och ansvaret för vägen till arbetslivet, den andra spalten visar vart kvinnorna tar vägen.

Löftet på Arbetsförmedlingens sajt lyder: ”Med etableringsuppdraget skapar vi förutsättningar för att personer som är nya i Sverige snabbt ska komma i arbete eller utbildning. Etableringsinsatserna snabbar på individens väg till arbete eller studier.”

I slutet av januari ingick 42 317 män och 30 264 kvinnor i etableringsuppdraget. Att ”löftet” ovan i praktiken fungerar så där är ingen nyhet. Bara runt 35 procent av deltagarna arbetade eller studerade 90 dagar efter avslutad etableringsplan.

I verkligheten synes situationen ändå vara besvärligare än så, i landet som helhet och här hos oss. På förfrågan från ledarsidan har Arbetsförmedlingen tagit fram statistik för Borås kommun. Några iakttagelser:

x Bland de 240 män i Borås som lämnade etableringsuppdraget under 2016 hade 18 procent gått till arbete med eller utan ekonomiskt stöd. 15 procent hade fått så kallat nystartsjobb och tre procent hade gått till reguljära studier. Den stora gruppen, 46 procent, hade slussats till olika typer av arbetsmarknadspolitiska program.

x Riktigt tragiskt blir det att läsa statistiken för de 148 kvinnorna i Borås. En (1) procent hade gått till arbete med stöd, fem procent till arbete utan stöd – i ett läge när arbetsmarknaden skriker efter personal. Tre procent hade gått till reguljära studier, 62 procent var antingen arbetslösa eller ingick i ”arbetsmarknadspolitiska program”.

x Men hela 24 procent av Boråskvinnorna tillhörde gruppen ”övrigt”. Exakt vad som ryms där vet inte Arbetsförmedlingen, men enhetschefen i Borås, Nicole Bouyer, tror att en del är hemma med små barn.

”Vi skickar ut brev med frågor, men det är inte alltid vi får svar”, säger Nicole Bouyer.

Men varför så mycket färre kvinnor än män som kommer ut i arbetslivet?

”En del av förklaringen kan vara skillnader i kultur och traditioner i vissa länder när det gäller synen på kvinnor i arbete”.

Det synes uppenbart att etableringsuppdraget misslyckas med att särskilt förklara för nyanlända kvinnor varför egen försörjning är central för att inte behöva fastna i beroende av männen.

”Från Arbetsförmedlingens sida kan vi inte nöja oss. Det är viktigt att vi fortsätter informera och uppmuntra kvinnor att göra sig redo för arbetsmarknaden”, medger Nicole Bouyer.

I Radio Sjuhärad i förrgår berättade några kvinnor i Borås med bakgrund i Somalia om hur de till slut tröttnat på rundgången med arbetslöshet och praktik år efter år. De har nu startat ett så kallat socialt företag, ”Shabelle - de somaliska tigrarna”. ”Jag har varit arbetslös i åtta år, det var jättetråkigt”, sa en av kvinnorna.

En rådgivare påpekade i radioinslaget det självklara: ”Det tar tid att komma tillbaka om man varit borta från arbetsmarknaden länge”. Ja, precis så: Den eviga rundgången mellan arbetslöshet och kurser och praktik med oklart mål har varit och är förödande. Politiken har valt att acceptera detta år efter år eftersom åtgärder som lett till riktiga jobb har haft fackliga och politiska kostnader som bedömts som högre. Nu, efter flyktingkrisen hösten 2015, går förhållandet inte längre att gömma undan.

Arbetslivsförvaltningen inom Borås stad är bland de bästa i landet på att hålla socialbidragskostnaderna nere genom att korta tiden till arbete. Kan den få ett större uppdrag? Hur hittar Sverige och Borås vägarna som öppnar upp mellan stuprören i systemet?

Statistiken i tabellen här intill bekräftar att etableringsuppdraget inte fungerar och att det snabbt måste till en skarpare uppföljning särskilt av kvinnorna. Varje annat jämställdhetsproblem borde vara underordnat.

Det ”program för jämställdhetsintegrering” som Borås kommunstyrelse ska besluta om nästa måndag torde också peka rakt på gruppen nyanlända kvinnor. En av huvudpunkterna är ekonomisk jämställdhet: ”Kvinnor och män ska ha samma möjligheter och villkor i fråga om utbildning och betalt arbete som ger ekonomisk självständighet livet ut.”