Lars Näslund: Hadzialic på scenen igen: ”Hur kan eleven i nian inte veta vad en centimeter är?”

Fem är gammal kom Aida Hadzialic 1992 till Sverige med sina föräldrar som flykting från Bosnien-Herzegovina.

Så fort det sedan gick.

Toppbetyg på IB-programmet på Sannarpsgymnasiet i Halmstad. Juristexamen i Lund 2010. In i SSU som 16-åring, kommunalråd i Halmstad endast 23 år gammal. Efter att med ytterst liten marginal ha missat att bli inkryssad som riksdagsledamot 2014 lyftes hon i stället in i regeringen av Stefan Löfven som gymnasie- och kunskapslyftsminister. Sverige hade i 27-åringen fått sitt yngsta statsråd någonsin.

22 månader senare, 15 augusti 2016, försvann hon ut ur offentligheten ungefär lika snabbt som hon kom in. Då begärde hon av statsministern att bli entledigad efter att sent på kvällen två dagar tidigare ha fastnat i en poliskontroll på Öresundsbron med 0,2 promille alkohol i blodet. Ett glas rött och ett glas mousserande med en kompis under en Noel Gallagher-konsert i Köpenhamn, så var den sagan slut.

”Jag hade ansvaret för den svenska skolan, jag hade haft svårt att möta Sveriges elever om jag inte tagit ansvar för mina egna handlingar”, svarade Hadzialic på frågor om hon inte dömt sig själv väl hårt.

Att hon inte var den typiske socialdemokraten hann dock framgå under den korta tiden i regeringen. Till exempel sa hon i en intervju i Aftonbladet 5 april 2016: ”Bara att det finns en diskussion om vilken hudfärg människor har inom vänstern är djupt problematiskt. I stället borde man fokusera på det som är viktigt – hur man bygger vidare på ett starkt samhälle och ser till att människor utbildar sig och att fler jobb skapas. Man sviker arbetarklassens barn (...).”

I samma veva ifrågasatte hon betygssystemet, hon ville se extern rättning av de nationella proven och ge dem en större vikt. Hon ville också ändra så att gymnasieelever får ett helhetsbetyg i ämnet i stället för som nu efter varje avslutad delkurs. Och ser man på, för knappt två månader sedan meddelade efterträdaren Anna Ekström (S) att hon tillsätter en utredning om just detta.

Inför höstens val hade flera S-distrikt frågat om de fick nominera Hadzialic på nytt till riksdagen, men hon tackade nej. Det har även spekulerats om att hon skulle vara aktuell för återkomst i regeringen redan i höst, om Stefan Löfven får stanna kvar i Rosenbad. Själv avvisar hon frågan, just nu har det politiska underbarnet blicken på näringslivet. Som delägare och ansvarig för norra Europa i konsultbolaget Nordic West Office – där förre Nokia-chefen Jorma Ollila är ordförande och huvudkontoret ligger i Washington – får Hazdialic, som hon säger till ledarsidan, ”hjälpa nordiska företag med geopolitiska analyser för att vinna marknadsandelar.”

Men hon kan bara inte låta bli.

Inte låta bli att debattera den svenska skolan.

Som den eftermiddag för några veckor sedan då ledarsidan fann henne i Sandlersalen i ABF-huset på Sveavägen i Stockholm. Under rubriken ”Kunskapssynen i den svenska skolan: Progressiv eller ett intellektuellt haveri?” hade förlaget Fri tanke lyckats få henne som paneldeltagare intill professorn i nationalekonomi Magnus Henrekson, medförfattare till boken ”Kunskapssynen och pedagogiken” (Dialogos), och professorn i teoretisk filosofi Åsa Wikforss, som skrivit boken ”Alternativa fakta: om kunskapen och dess fiender” (Fri tanke).

Böcker som dessa, synpunkter som Aida Hadzialics och vittnesmål som de som framkom i Sveriges Radios ”Studio 1” förra veckan om den så kallade konstruktivistiska pedagogiken där eleven själv ”skapar” sin egen kunskap snarare än får den överförd till sig via lärare och böcker, har fått fäste även i valrörelsen – inte oväntat genom Liberalerna.

”Skolan behöver mer traditionell katederundervisning och mindre av att elever ska analysera kunskapsområden i stora projektarbeten”, sa Jan Björklund tidigare i veckan och vill se en revidering av den läroplan från 2011 som han själv ansvarade för.

Även om Björklund har en förmåga att vidlyftigt slänga till argumentationen har han en poäng i den retoriska frågan i SVT ”hur ska man kunna diskutera globaliseringen om man inte kan skilja mellan Kina och Kinna?”.

Från scenen i ABF-huset levererade Hadzialic passningar väl så skarpa som Jan Björklund kan formulera.

Som om de konfessionella friskolorna:

”Vi har sett exempel på när de inte lär ut det vi vill att de ska lära ut, som att man relativiserar evolutionsläraren, att det finns alternativa sanningar. Man relativiserar demokrati- och jämställdhetsbegreppen. Det är något vi tillåtit för att vi inte har haft ordentliga styrmedel.”

Som om otydligheten om vad barnen ska lära sig:

”Vi har tagit bort allt vad centrala prov heter, de nationella är endast vägledande. Så länge vi har det på det här viset kommer kunskaperna att relativiseras (...). Jag har träffat elever i nian där jag diskuterat med dem vad en centimeter är. Hur kan man ha låtit en elev gå till nian utan att de vet vad en centimeter är?”

Moderatorn Christer Sturmark frågade Hadzialic hur vi ska förstå den utveckling som skett. Hon svarade:

”Jag skulle säga att med 1994 års läroplan lyckades man kombinera det värsta ur både högern och vänstern. Att med marknadens hjälp och bara man tror på elevens vilja lära sig blir det jättebra. När de teorierna kombinerades det blev det närmast anarkistiskt. (...). Tyvärr är det fortfarande för mycket maktspel. Riksdagen skulle behöva sätta sig ner, vänstern skulle behöva säga ”här gjorde vi fel”, högern skulle behöva säga ”här blev det fel”.

Hadzialics talar gärna om hur utvecklingen drabbat ”arbetarklassens barn” extra hårt.

”Vi behöver ta till oss att även om viljan var att rädda dem, så stjälpte man dem egentligen. Jag brukar säga att mina betyg är det bästa jag har fått. Men jag vill att de ska vara värda något. Nu taktiserar sig många elever fram till de bästa betygen och får i stället problem på högskolan”.

Hon menar även att nyanlända barn särskilt drabbats av den moderna pedagogiken.

”I förorten med sina olika kulturella yttringar behöver man verkligen vara tydlig med vilka värderingar som gäller i det svenska samhället. Att kunskapsskolan bygger på det som är evidensbaserat, empiriskt, det som inte går att relativisera. Jag tror att många av förortseleverna hade varit betydligt mer inkluderade från första början och redo för majoritetssamhället än vad läget är i dag”.

Om Socialdemokraterna är redo att åter omfamna Aida Hadzialic återstår att se. Och omvänt. Okontroversiell i partiet är hon alltså inte. Ändå säger någonting oss att hon snart syns igen på den politiska scenen. Begåvade politiker med en egen, fri tanke borde ha marknaden för sig. Varning utfärdad till Jan Björklund...