Johanna Grönbäck: Sveriges skamliga slöseri med kompetens
Mohamed Abou Eliwa är en 35-årig läkare verksam på en vårdcentral i Falköping. Liksom för andra arbetskraftsinvandrare råder ingen tvekan om att Mohamed dels bidrar till Sveriges välstånd, dels redan är väl integrerad.
Nu ska han utvisas, och blir då ytterligare en av skamligt många arbetskraftsinvandrare som utvisas på grund av bagatellartade missar eller krav så nitiska att de är närmast omöjliga att leva upp till.
Mohamed kom till Sverige från Ukraina år 2014 och sökte då asyl i egenskap av statslös palestinier, skriver Skaraborgs läns tidning i en rad artiklar. I väntan på en svensk läkarlegitimation började han arbeta som undersköterska på ett demensboende i Tranemo. Snart blev han erbjuden sin nuvarande tjänst som läkarassistent i Falköping. Och här börjar den fördärvliga byråkratin.
Först får Mohamed avslag på asylansökan, varpå han istället ansöker om arbetstillstånd. Nu har han fått avslag också på den senare. Varför? För att han bytt arbetsgivare och – under en månad då han var hemma sjuk – tjänat för lite.
Så låter läkar- och övriga kompetensbristens Sverige hälsa att slit inte lönar sig och att kvalifikationer kvittar.
Mohamed är långt ifrån ensam. Under de senaste åren har många arbetskraftsinvandrare, tillika uppskattade kollegor, på alltifrån restauranger till högteknologiska företag inte fått sina uppehållstillstånd förlängda på grund av ofta små misstag gjorda av arbetsgivaren, vilka kommit att ändra förutsättningarna för arbetstillståndet.
Tayyab Shabab, stjärnkodare, fick ett utvisningsbesked då en tidigare arbetsgivare betalat in hans pensionsförsäkring på fel sätt. Usman Asif, it-expert, då han tagit ut för lite semester. Sergei Beilin, doktor i matematik och systemutvecklare, då fel sjukförsäkring tecknats. Syed Latif, företagsekonom och butikschef, då hans jobb utannonserats på Linkedin och inte på “rätt sätt”. Listan är långt mycket längre. För några har besluten kommit att ändras till det positiva, medan andra har fått lämna Sverige.
Alla partier är överens om att lagen slår fel och en lagändring är långsamt på gång. Men en framtida ändring hjälper föga den som drabbas av dagens bristande lagstiftning. Det drabbar Mohamed och andra arbetskraftsinvandrare, men också vårdcentraler, patienter, företag, kunder och arbetsmarknad. Sverige är i stort behov av arbetskraft, kompetensbrist finns i nästan alla branscher och är Sveriges största tillväxthinder.
Och samtidigt slösar svensk migrations- och integrationspolitik bort kompetens. Det gäller inte bara kompetensutvisningarna.
Många av de som sitter på asylboenden i dag har kompetens som efterfrågas på svensk arbetsmarknad. Men vi har inte systematiskt frågat vad de som kommer hit kan, och mötet mellan arbetsgivare och möjlig arbetstagare är därför onödigt svårt. Om vi sedan hittar exempelvis en farmaceut utbildad i utlandet kan det ta lika lång tid att validera personens examen som det skulle ta att läsa in utbildningen på nytt i Sverige.
Så har vi en politik och byråkrati som enögt fokuserar på och problematiserar vad man saknar och missat, alltmedan vi negligerar eller slösar bort behövd kompetens.
