Johanna Grönbäck: Ska föräldrar nekas barn för att det finns risker?
Den som söker sig till Nationalencyklopedin för att få svar på vad en mor är får veta att det är ”en kvinna som fött (och vårdar) barn med tonvikt antingen på den vårdande el. den födande funktionen”. Definitionen tycks biologisk, närmast anmärkningsvärt så, och sakna något. Kanske är det ordet i sig som är otillräckligt, det är skillnad på en mamma och en mamma. Kanske skulle uppslagsverket behöva tillägg om kärlek, lojalitet och uppoffring för att komma närmare en riktig definition av vad som utgör en mamma.
Ändå är det gärna i det biologiska som många av surrogatmödraskapets motståndare har sina argument. I de band som sluts mellan fostret och den som bär det. Och de banden ska inte förnekas.
Men är de tillräckliga för att aktivt hindra någon från att skaffa barn?
Idén om en felfri kärnfamilj tycks fortfarande vara debattens utgångsläge. Det är som att alternativ accepteras, men att dess möjliga risker och komplexitet stundtals är skäl nog att säga nej. Som om risk och komplexitet inte finns för alla familjer.
Det är en karg syn på livet, om fria val och möjlig lycka ska förhindras med lag för att vägen dit kan vara kantad med svåra avvägningar och tragiska fall. Ska föräldrar nekas barn för att det finns risker?
Det har också sagts att surrogatmödraskap är att göra anspråk på en annan människas kropp. Likaså att det är i våra innersta rum som det finns en helighet som inte får manipuleras, vilket underförstått sker i det fall en kvinna väljer att för någon annan genomgå en graviditet och förlossning.
Det är att nonchalera en kvinnas förmåga att själv avgöra om hon är villig att bära ett foster åt en annan människa eller inte. Frågan är om det inte även är en snäv syn på vad som är heligt. Är det inte en antydan om att det biologiska skulle var skilt från och mer heligt än en människas tankar, avvägningar och agerande?
Den som tycker och känner annorlunda om surrogatmödraskap har förstås all rätt att göra så. Och den som inte vill bära eller få någon annan att bära barn åt dem, ska förstås inte behöva göra det. Men varför ska den uppfattningen få hindra andra från det fria valets surrogatmödraskap?
Surrogatmödraskap blir allt vanligare och borde tillåtas, även i Sverige. När svensk lagstiftning tas fram kan dessutom andra länders erfarenheter ge goda möjligheter att undvika misstag.
Att tillåta surrogatmödraskap är att möjliggöra för fler barn att komma efterlängtade till världen. Vad kunde vara viktigare i skapandet av en förälder?
