Johanna Grönbäck: Konstig kritik mot arbetskraftsinvandring
Kritiken från LO lyder att många av jobben istället kan tas av arbetslösa invandrare, medan Expressens politiska redaktör Anna Dahlberg kallar den svenska modellen för arbetskraftsinvandring en ”privatisering av migrationspolitiken” och förtäckt asylinvandring.
Gemensamt är att de vill begränsa arbetskraftsinvandringen och samtidigt tycks ha missförstått varför den alls behövs.
Under förra året kom 20 841 personer från länder utanför EU till Sverige för att arbeta. De flesta var bärplockare och it-specialister från Thailand och Ukraina respektive Indien.
Att rekrytera från ett land utanför EU är administrativt betungande. Tjänsten ska dessutom först ha utlysts i Sverige och EU och lönen vara i nivå med svenska villkor. Det är mycket enklare att anställa någon som bor i landet. Ändå väljer många att rekrytera från tredje land.
Förklaringarna är flera. Den viktigaste är att kompetensen saknas här, att tjänsterna riskerar förbli vakanta utan arbetskraftsinvandring. Det märks på att arbetskraftsinvandrarna nästan bara kommer till svenska bristyrken. Alternativet till invandringen är att företag som vill och kan expandera, inte gör det för att rätt personal saknas.
Det går förstås att fråga sig varför det kan vara svårt att fylla vakanser som exempelvis diskare med någon som redan finns i landet. Geografin är ett svar. En arbetslös skåning flyttar inte med enkelhet till Norrland. Ekonomin ett annat. Tjänar en arbetslös på att gå från bidrag till jobb? (Det kunde ju vara en intressant infallsvinkel för exempelvis en liberal ledarsida att fokusera på.)
Men så finns det också en förenklad bild av att ”lågkvalificerade” yrken är för vem som helst. Här tycks många av arbetskraftsinvandringens motståndare ha sina huvudargument – att arbetskraftsinvandring till yrken som inte kräver akademisk utbildning är närmast onödig. Då har man missat att egenskaper som tålamod, motivation, vänlighet och fysisk uthållighet kan vara nog så viktiga för flera yrken – och svåra att hitta.
Det är en förtäckt asylinvandring, menar Expressen, och oroar sig över att antalet spårbytare ökar. 2018 var de 2 284 stycken. Spårbytare är de som söker asyl, får nej, byter spår och istället får stanna på grund av arbete. Problembilden är besynnerlig. Människor som arbetar, har en anställning samt lön och villkor i enlighet med svenska avtal och praxis, uppfattas skada systemet.
Som om det inte är precis vad svensk migrationspolitik borde signalera: att den som kan försörja sig själv och göra rätt för sig är välkommen.
Ekonomiskt bidrog arbetskraftsinvandringen 2018 med 34 miljarder kronor till svensk ekonomi och 12 miljarder i skatteintäkter. Problemen finns inte där.
