Johanna Grönbäck: Dataspel för gallerierna
Det kan bli väldigt roliga matcher, skriver Västra Götalandsregionen när de flaggar för sin e-sportturnering. Den har fått namnet ”Virtual Rampage of the Western Region” och ska ”bygga broar mellan dig som vill hitta ett jobb eller klara av dina studier och personer som kan stötta dig på vägen dit”.
Personer i åldrarna 16-29 som varken arbetar eller studerar kategoriseras ibland som en särskild grupp, uvas, och är målgruppen för regionens dataspelsturnering. I Sverige är de i dag omkring 150 000. I Ulricehamn var de häromåret omkring 270, i Borås 1 600. För personerna som grupp är risken för långvarigt utanförskap hög. Flera studier pekar på att de på sikt tenderar att få lägre inkomster och svårare att etablera sig på arbetsmarknaden. De löper dessutom högre risk för hälsoproblem.
De många insatser som görs för att hjälpa ungdomarna bort från utanförskap är förståeliga. Det innebär inte att alla är rimliga.
Många uvas har låg utbildning och oavslutade gymnasiestudier bakom sig. Inte sällan finns psykisk ohälsa med i bilden. Att hjälpa dessa människor komma i sysselsättning är viktigt, men inte enkelt. Som uppgift på den kommunala tjänstemannens bord är det rentav svårt och tidskrävande.
Och svårlösta uppgifter är otacksamma. För politiker och tjänstemän som har i uppdrag att hantera problemen är det frestande med snabba och symboliska handlingar, gärna i form av ”projekt”. Projekt blir ett tacksamt sätt att visa att man faktiskt försöker – och lyckas i bemärkelsen att man får pengar som spenderas och redovisas.
”De många insatser som görs för att hjälpa ungdomarna bort från utanförskap är förståeliga. Det innebär inte att alla är rimliga”Johanna Grönbäck
Projekts ofta luddiga delmål och fokus blir lättare att klara av än de stora övergripande frågorna.
Att skattepengar och tjänstemännens arbetstid hade kunnat läggas på annat gör sig sällan besvär i sådana ekvationer.
E-sportturneringen är en del av ett större tvåårigt samverkansprojekt mellan en rad kommuner och organisationer. Projektet vill stärka självkänsla, framtidstro och tillit bland unga som varken studerar eller arbetar – så att de kan närma sig sysselsättning. Modeorden är många och andemeningen behjärtansvärd.
Men den kommunala tjänsteman som vill minska antalet unga som varken jobbar eller studerar bör prioritera en sak, nämligen att stärka individernas humankapital. Det gör man genom vuxenutbildning, kurser och arbetsplatsförlagt lärande i form av feriejobb, praktik och anställningar, och genom vägledande insatser som studie-, yrkes- och arbetsvägledning liksom matchningsåtgärder.
Inte genom att spela spel med dem.
Att stärka självkänsla är inget kommunalt kärnuppdrag. Men den som ändå vill bidra till det kan anta att det sällan kommer av att möta en jobbcoach i en kommunalt arrangerad counter-strike-match, men att det kan komma av att ha gjort praktik.
Johanna Grönbäck
är statsvetare och kommunikationschef på Ratio.
