Johanna Grönbäck: Dagens arbetsförmedling är inte lösningen på arbetslösheten
Reformeringen av Arbetsförmedlingen fortsätter som om inget har hänt, rapporterade Svenska Dagbladet nyligen. Det är helt obegripligt, sade då Ursula Berge, samhällspolitisk chef på Akademikerförbundet SSR (29/4).
Johanna Grönbäck
är statsvetare och kommunikationschef vid Ratio.
Coronakrisen har så här långt gett en arbetslöshet på 8,3 procent, vilket kan jämföras med 6,7 procent motsvarande tid 2019. Regeringens värsta scenario är 13,5 procent. Reformarbetet av Arbetsförmedlingen borde därför stoppas, säger flera röster, och menar att krisen gör riskerna för stora nu när så många fler behöver slussas tillbaka i arbete.
Och de får det att låta som om Arbetsförmedlingen har varit en effektiv myndighet vars främsta problem var reformeringen.
Av samtliga jobb på svensk arbetsmarknad förmedlas 1,5 procent genom Arbetsförmedlingens personal, enligt SCB.
Det är alltså myndighetens uppdrag att föra samman dem som söker medarbetare med dem som söker jobb.
”Åtgärderna och projekten är ofta dyra, men leder sällan till jobb. Sex procent av de som varit inskrivna i reformen Extratjänster har fått ett riktigt arbete efter insatsen.”Johanna Grönbäck
66 procent av de företag som rekryterar personal via myndigheten tycker att det fungerar ganska eller mycket dåligt. Arbetsgivare som vill och behöver rekrytera personal väljer i hög utsträckning istället andra alternativ, såsom bemanningsföretag och digitala plattformar.
Myndighetens uppdrag är givetvis mer komplext än att bara matcha efterfrågad kompetens med ledig vakans, i uppdraget ingår även att hjälpa sökande som står långt ifrån arbetsmarknaden. Men inte heller här ser myndigheten eller de arbetssökande några positiva siffror. Åtgärderna och projekten är ofta dyra, men leder sällan till jobb. Sex procent av de som varit inskrivna i reformen Extratjänster har fått ett riktigt arbete efter insatsen. Bara i år har det projektet kostat 2,8 miljarder kronor.
När Riksrevisionen 2019 granskade myndighetens matchningsarbete konstaterades risker eftersom bland annat ”arbetssätten inom matchningsverksamheten är utformade utifrån en relativt svag kunskapsbas”.
Dess anställda har sedan år tillbaka flaggat för extremt hög arbetsbelastning. Arbetsförmedlingen är tyngd av ineffektivitet och felprioriteringar. Pengarna är inte problemet, varje år får Arbetsförmedlingens förvaltning sju miljarder skattekronor – ej inräknat åtgärder och a-kassa. Jämfört med andra länder, däribland Tyskland, ligger Sverige på höga nivåer vad gäller just satsningar på arbetsmarknadspolitik.
Myndigheten har sämst förtroende av alla landets statliga förvaltningsmyndigheter.
Nu och i närtid kommer allt fler behöva hjälp med att slussas tillbaka i arbete. Därför är behovet av en förändrad arbetsförmedling stort. Att bevara dagens system vore obegripligt.
