Johanna Grönbäck: Gränskontrollerna borde slopas
De skulle egentligen bara gälla i bara tio dagar. Men förlängning lades till förlängning och nio år senare är det svårt att betrakta Sveriges gränskontroller mot Danmark som något annat än permanenta. Att de är olagliga har varit känt sedan åtminstone 2022. De tycks dessutom vara verkningslösa – åtminstone där de är tänkta att verka, på flera andra håll förstör de mest.
Johanna Grönbäck
är redaktör på Timbro förlag. Uppvuxen i Ulricehamn.
Men det partipolitiska stödet för gränskontrollerna är starkt. De infördes 2015 av regeringen Löfven i syfte att få bättre kontroll över immigrationen. ”För lite för sent”, svarade oppositionens moderater i vad som får anses vara allmängiltiga kodord för att man håller med, men med irritation. I takt med att tiden har gått har regeringsfärgerna skiftat och kontrollerna bestått.
När kontrollerna infördes 2015 bröt de en 63 år lång tradition i Öresundsregionen. Inte sedan 1952 hade man haft gränskontroller. Och nu har ytterligare steg tagits bort från den historiska enigheten när Danmark under sommaren har skärpt gränskontrollerna mot Sverige. Detta efter att unga svenskar verkar ha rekryterats av danska gäng att utföra våldsbrott i Danmark.
Det finns en uppgivenhet i åtgärden, en desperation att från politiskt håll visa att man gör något, ihop med ett hopp om att det också har någon effekt. Problemet, ett av dem, är att det sällan har det.
Gränskontrollernas effekt märks främst i att tågen blir färre och försenade och att vardagen i den landsöverskridande regionen blir krånglig. Cynikern kan anta att det hade setts regelbundna och nationella nyhetsinslag om det var stockholmare som råkade ut för motsvarande förseningar i sin vardagspendling, dessutom helt och hållet orsakade av politiska beslut.
”Kontrollerna hade lite slängigt kunnat kallas för slag i luften, om det inte var för att de i stället knockar arbetsmarknaden och företagandet.”Johanna Grönbäck
På brottslighet och migration har kontrollerna inte haft någon inverkan. Det finns ingen statistik som visar att de fyller sitt syfte. Kontrollerna hade lite slängigt kunnat kallas för slag i luften, om det inte var för att de i stället knockar arbetsmarknaden och företagandet. Det konstaterar bland andra Sydsvenska handelskammaren.
Frågan om gränskontroller kan tyckas lokal för en annan del av Sverige och Europa, men drabbar alltså landets tillväxt. Och de består utan större diskussion, trots att tillväxten är svag och trots att regeringen satt höjd tillväxt som ett av sina prioriterade områden. De innebär dessutom en felprioritering av det offentligas resurser som nu läggs på menlösa åtgärder i stället för sådant som faktiskt har effekt, som på ett stärkt polisiärt samarbete och utbyte över gränserna.
Gränskontrollerna är en uppgiven, men framför allt slapp, politik.
