M-budgeten: Gör väljarnas val tydligt

Är detta vägval, som M själva rubricerar som ”den största bidragsreformen sedan 1980”, smart valvinnarstrategi?

När man annonserar borttagen avdragsrätt för fackföreningsavgiften?

När man kortar tiden för A-kassa, tidsbegränsar det så kallade aktivitetsstödet och lägger ett generellt tak för de bidrag man ska kunna ta emot?

När man föreslår att matmomsen ska höjas med två procentenheter?

Nja, ovanstående fråga, om hur smart valstrategi denna serie hårda paket är att lansera, är felställd. Den mer relevanta är om den räcker för att tillräckligt snabbt kunna vända en utveckling av utanförskap som även socialdemokratin ser, men politiskt inte orkar med. Siffran börjar blir tjatig att upprepa, men den illustrerar problembilden: I 130 områden runt om i landet går inte ens hälften av de vuxna till jobbet.

Metoderna för att ändra på detta måste stå i fokus för valrörelsen och M väljer alltså en väg som innehåller rätt hårda bandage – men samtidigt en påtaglig uppsida för den den som tar sig till egen försörjning. I Moderaternas egen beräkning får ett hushåll där en är busschaufför och en undersköterska drygt 7 000 kronor mer i plånboken per år efter skatt.

I en tweet från Socialdemokraterna under 1 maj frågar sig emellertid Stefan Löfven i stället: ”Ska vi använda vår ekonomiska styrka till att anställa fler sjuksköterskor och poliser eller sänka skatten för de som har mest?”.

Den typen av retorik borde S strateger ha lagt sig av med efter att ha lärt sig vad statistiker från SCB och andra oberoende håll visat av erfarenheterna från de åtta åren med alliansregeringarna. Trots fem så kallade jobbskatteavdrag s t e g skatteintäkterna samtidigt välfärdens andel av de offentliga finanserna också ökade. Hur svårsmält den ekvationen kan vara framgick inte minst av den beramade Sveriges Radio-intervjun med S-partisekreteraren Lena Rådström Baastad 4 april i fjol.

Vid presentationen av Moderaternas vårbudgetmotion på onsdagen framgick att Ulf Kristersson och Elisabeth Svantesson tänker sig att använda en snarlik metod som firma Reinfeldt & Borg inför valet 2006, då Alliansen lovade att möta upp med lika stora anslag till välfärden i kommuner och landsting som Socialdemokraterna anslår. I Moderaternas vokabulär 2018 blir rubriken ”välfärd ska gå före bidrag”.

Vacker är måhända inte den taktiken, där kommun-plånboken lämnas öppen i syfte att neutralisera, men ska det vara möjligt att få väljarna att fokusera på den helt avgörande frågan, att bryta bidragssamhället, må det vara förlåtet.