Kajsa Kettil: Gör krigsslutet så kort som möjligt
Vi har hållit andan. När skulle den komma, den omtalade motoffensiven? Den som – om allt går vägen – är början till slutet av Rysslands invasion av Ukraina, början till slutet av förnedring, skräck, förstörelse och död.
Svaret kom för snart en vecka sedan, och under helgen bekräftade Ukrainas president Volodymyr Zelenskyj att motoffensiven är inledd. På söndagen kom sedan beskedet att två ukrainska byar har befriats från de ryska inkräktarna.
Det är naturligtvis glädjande och hoppingivande. Och glädje och hopp är precis vad som behövs just nu. Om känslorna används på rätt sätt, vill säga. För det är inte läge att luta sig tillbaka och tro att kriget snart är över. Tvärtom tyder en hel del på att det kan bli en både lång och blodig kamp. Dessutom är den sprängda Kachovkadammen en påminnelse om att varje dag kriget pågår riskerar civila att förlora sitt hem och i värsta fall dö.
Det är fortfarande inte helt fastställt vem som ligger bakom explosionen som fick kraftverksdammen att brista och hela byar och städer nedströms att översvämmas. Det mest sannolika är dock att Ryssland bär skulden, och utrikesminister Tobias Billström (M) gör rätt i att beskriva handlingen som ”en ny nivå av förstörelse av ukrainsk kritisk civil infrastruktur” (DN 6/6). Om det i så fall var en planerad aktion är det skrämmande och visar att Putin inte skyr några medel att slutföra sin så kallade militära specialoperation. Det låg så klart i Rysslands intresse att försvåra för ukrainska styrkor att rycka fram österut, och ur det perspektivet kan explosionen ses som ett desperat försök att försena den ukrainska motoffensiven.
Men om sprängningen däremot var oavsiktlig är det faktiskt ännu kusligare. För om ryssarna kan göra misstag vid en kraftverksdamm skulle det även kunna ske vid den ryskkontrollerade kärnkraftverket Zaporizjzja, med förödande konsekvenser som följd.
Det leder till slutsatsen att det är riktigt bråttom att få slut på kriget.
”Men om sprängningen däremot var oavsiktlig är det faktiskt ännu kusligare.”
Visserligen går det inte att säga annat än att väst har ställt upp som en i stort sett enad kraft för ett fritt Ukraina. Sanktionspaket efter sanktionspaket har sakta men säkert börjat märkas inte bara för den politiska eliten, utan även för den ryska medelklassen. Det blir intressant att se hur de relativt välbeställda ryssarna reagerar när det inte lägre går att blunda för att den sänkta levnadsstandarden och den minskande friheten hänger ihop med kriget som deras president har startat.
Utan militärt materiel från väst skulle inte Ukraina ha kunnat stå emot invasionen särskilt länge. Leveranserna hade kunnat komma tidigare och vara mer omfattande – exempelvis borde stridsflyg ha förstärkt Ukrainas militär för länge sedan – men nu finns åtminstone en upparbetad rutin i att både lära upp soldater och skicka vapen. Den förmågan kommer väl till pass nu.
Vi vet ännu inte hur motoffensiven slutar. Men en sak vet vi: EU och Nato måste göra allt för att krigets slutfas ska bli så kort som möjligt.
