Glöm förbud: Skärp tillsynen istället

Förslaget som sådant håller knappast måttet för att komma åt de huvudmän och de problemskolor som hamnat överst på löpsedlarna de senaste åren. Det klassiska uttrycket ”att sila mygg men svälja kameler” ligger bra till när förslaget och den politiska inriktningen ska bedömas.

Skolsveriges verkligt mörka avigsida återfinns snarare i de kommunala skolor som lider av effekterna av åratal av styvmoderlig behandling av lokala politiker som lovar runt i valtider men sedan snabbt glömmer vad de lovat.

Samtidigt vet regeringen och samarbetspartierna att de rör sig på minerad mark när de jagar dessa friskolor. De riskerar att hela tiden hamna i konflikt med Europakonventionen och allt som har med näringsfriheten att göra. Men här finns också en tydliga symptom på en allt vanligare sjuka: Att inte vilja eller vägra inse att ”religiösa” människor inte kan städas undan som varelser som klamrar sig fast i ett förmodernt tillstånd av vidskepelse och fördomar. Kristna, judar, muslimer och många fler med dem ska betraktas som vad de är – människor med annan livsuppfattning men ändå fullvärdiga som samhällsmedborgare och skattebetalare.

Den insikten tycks inte kunna göra sig hörd i Rosenbad. Nya konfessionella skolor ska istället förbjudas. De som redan existerar ska särbehandlas och svältas ut; de får inte expandera, flytta eller byta ägare. Enligt utredning ska förbudet träda i kraft 1 juli 2023.

Men om regeringen och samarbetspartierna är låsta i sina inställningar, finns det faktiskt öppningar i utredningen för att välja en annan, bättre väg.

De skolor som oftast uppmärksammats som problematiska i media har visat sig drivas av muslimska föreningar som huvudmän. Det rör sig i praktiken om ett litet fåtal av alla friskolor och utgör alls inte någon dominerande andel av alla med konfessionella huvudmän. Det finns således all anledning att gå till botten med sådana skolor som på ett eller annat sätt agerar på fel sätt. Indoktrinering av elever och åtskillnad på grund av kön kan aldrig accepteras. Men välj hellre målsökande redskap för att inpränta det större allvaret där sådant saknas. Låt skollagens anda och bokstav hållas i helgd, upprätta demokratikraven. Det finns ett bra förslag om att införa en huvudmannaförsäkran som är väl värt att utveckla så att alla skolor drivs enligt de värderingar som gäller i Skolsverige överlag.

Rimligen finns insikten om det självklara: Det finns mer att vinna i att skärpa tillsynen av alla skolor än att till varje pris hindra de framgångsrika skolorna från att kunna verka.