Mikael Hermansson: Glad i dag – men snart får Johansson känna av hur mycket den tyngsta portföljen väger
Sverige får ännu en gång vad som bara kan beskrivas som det svåraste och politiskt mest känsliga ansvarsområdet i EU-kommissionen. Det är välkommet, det är tredje gången gillt – och det är inte svårt att föreställa sig vilka praktiska och politiska problem som väntar.
Ulrike von der Leyen presenterade under tisdagen sin nya kommission. Den före detta arbetsmarknadsministern Ylva Johansson får ansvaret för inrikesportföljen, vars innehåll gör den tyngre än alla andra kommissionärers. Migration, den fria rörligheten och kampen mot terrorism är områden där förutsättningarna för framgångar just nu är ytterst beskurna. Samtidigt finns ett uttalat behov av större samordning och en grundläggande samsyn om det gemensamma ansvaret för inte minst flyktingarna.
Johansson står inför vad som bara kan beskrivas som sitt politiska livs tyngsta uppgift. Hon ska inte vara ”svensk” utan anlägga ett EU-perspektiv på allt hon gör. Och hon tillträder – om hon klarar av utfrågningarna i EU-parlamentet – i en tid då det mesta talar för att många av överenskommelser och rättsakter på migrationsområdet som redan existerar måste göras om. Men med tanke på att det i många medlemsländer är politiskt gångbart att sprida främlingsrädsla, är det välkommet att Ylva Johansson offentligt deklarerar vad hon ser som sin och kommissionens linje:
”Vi behöver både solidaritet och tuffa tag. Det är viktigt att kriminella inte kan ta sig in i Europa eller ta sig över våra gränser för att begå terroristhandlingar. Men det är också viktigt att Europa upprätthåller en fungerande asylrätt så att människor som flyr från krig och förföljelse faktiskt kan få skydd och få sin sak prövad.”
Det har funnits kritiska röster till sättet som den tillträdande kommissionsordföranden von der Leyen kom att utses på. Hur mycket fick de stora länderna som slöt upp bakom henne betala i form av kompromisser för att få de aktivt flyktingfientliga och demokratiurholkande länder som exempelvis Ungern att inte bryta enhälligheten? Och i vilken utsträckning har det redan förekommit kohandel om var gränserna går för Ylva Johanssons möjligheter till framgång? Det faktum att kommissionen är så organiserad att Johanssons närmaste kommissionärskamrat blir greken Margaritis Schinas, vars något diffusa arbetsområde beskrivs som att "försvara Europas livsstil", talar för att svaret på frågan om hur en ny migrationspolitisk samsyn ska uppstå kanske blir minst lika svårhanterat som problemen i sig.
Det finns redan tillräckligt många stängsel, murar och gränser som det är. Att också göra sak av att vilja resa kulturella hinder mot omvärlden lovar inte gott.