Daniel Braw: Giorgia Meloni vann genom proteströster
Och det finns onekligen saker med valet som är nya, utöver att Italien genom Meloni får sin första kvinnliga premiärminister. Partiet Italiens bröders historia och Melonis politiska engagemang går tillbaka till Nationalkonservativa alliansen på 90-talet, och dessförinnan nyfascistiska Movimento Sociale Italiano.
Daniel Braw
är utrikesdebattör och fil.dr i historia
Men mer rimligt än att betrakta valresultatet som en plötslig italiensk vurm för fascism är nog att se det som ännu ett uttryck för ett instabilt partilandskap. Italiens bröder har gått från två till 26 procent av väljarstödet på mindre än tio år, men är knappast först. I förra valet växte Lega från fyra till över 17 procent. Femstjärnepartiet blev mindre än tio år efter sitt grundande Italiens största parti när man 2018 vann 32,6 procent av rösterna. Men instabiliteten går längre tillbaka än så. År 1994 blev Silvio Berlusconis Forza Italia det största partiet, trots att det då bara hade funnits i ett år.
Att döma av historien är det mest sannolika att Italiens bröder, liksom många partier förut, faller tillbaka till en mer blygsam position och något annat parti går starkt framåt. De tidigare valvinnarna Lega och Femstjärnerörelsen fick se sitt väljarstöd halverat i årets val, och även Forza Italia tappade stort från 14 till åtta procent.
Vad dessa svängningar beror på är en komplicerad fråga. Ett svar är att partisystemet sedan 1990-talet saknar de stabila, breda partier som präglade efterkrigstiden i Europa. I Italien upplöstes det statsbärande kristdemokratiska partiet efter mutskandaler. Sedan dess har partier bildats och slagits ihop i snabb takt. I årets val, till exempel, ställde förre premiärministern Matto Renzi upp för ett annat parti än det han företrädde under sin tid i landets ledning.
”Att döma av historien är det mest sannolika att Italiens bröder, liksom många partier förut, faller tillbaka till en mer blygsam position.”Daniel Braw
För väljarnas del innebär detta att man i varje nytt val ställs inför nya alternativ. ”Det stora flertalet väljare har blivit politiskt föräldralösa och kopplats bort från sina traditionella politiska referenspunkter”, skriver Italienkännaren James L Newell.
Väljarna ska dessutom fatta sitt beslut under stark ekonomisk stress. Italien hade inte kommit ut ur den globala finanskrisen när pandemin slog till. Sedan dess har ytterligare en kris tillstött till följd av Rysslands angrepp på Ukraina – Italiens energimix domineras av naturgas, varav hälften före kriget importerades från Ryssland.
Ur ett teknokratiskt perspektiv är det enkelt att se vilka reformer som borde genomföras – av pensionssystem, skatter och offentlig förvaltning till exempel. Men samtidigt är det svårt att i demokratiska val vinna och behålla stöd för reformerna. Den återkommande, omfattande och till synes valvinnande kritiken mot EU och EMU kan ses som en reaktion på reformkrav utifrån – och som en protest mot löften om ökat välstånd som hittills inte har uppfyllts.
