Gick det att rädda spetsnoshörningen så …

Ledarkrönika Artikeln publicerades
Det våras så smått för spetsnoshörningen. Tids nog så spirar det i ekonomin också.
Foto: Karl Stromayer
Det våras så smått för spetsnoshörningen. Tids nog så spirar det i ekonomin också.

Tids nog vänder det. Då gäller det att ta det lugnt. Nog ska vi väl hinna lära oss något som gör oss starkare framöver.

Telegrammet från TT anlände 09.10 på fredagsmorgonen. Det handlade om spetsnoshörningen, den utrotningshotade; en glad nyhet!

Det visar sig nämligen att den internationella naturvårdsunionen IUCN har goda skäl att tro att antalet djur kommer att långsamt bli fler under de kommande fem åren. Antalet vilda spetsnoshörningar har mellan 2012 och 2018 ökat från cirka 4800 till 5600. Skyddsinsatserna mot tjuvjakt, som är mycket tuffa, verkar ha effekt.

Normalt är detta något som i bästa fall kommer med i tidningen som en notis, en kuriositet att plugga små hål med. Det visar om något på den paradoxala uppgiften att redigera innehållet i en tidning; somt anses värt större uppmärksamhet, annat mindre eller ingen alls. Det kommer ut en ny upplaga i morgon.

Men ibland blänker det lilla till, som nu, när coronaviruset kräver uppmärksamhet och ställer sig i vägen för allt annat. Det var något med ”tuffa insatser” och ”långsam förbättring” som gjorde kopplingen ofrånkomlig mellan spetsnoshörningens tillväxt och den tid som väntar oss framöver. Det finns hopp – utöver det faktum att just nu skiner solen i Sjuhärad och våren formligen skriker ut sin ankomst.

Men vem kan med gott samvete fullt ut njuta? Hur många vågar vara glada i en tid då sociala kontakter avråds och vi uppmanas att hålla avstånd till varandra? Den stora berättelsen om vårt samhällsklimat handlar just nu om allt annat än glädje och hopp.

Tids nog kommer berättelsen att förändras. Det lär dock dröja.

Om Storbritanniens premiärminister vågar sig på att hävda att coronakrisen kan vara över om cirka tolv veckor, sätter ett sådant tidsperspektiv mycket av vår självbild på spel. I vårt grannland Norge har exempelvis regeringen beslutat att förbjuda resor till ”hytter” – fritidshus – över kommungränserna. Till saken hör att det är långt ifrån alla norrmän som har tillgång till en ”hytte”, men själva föreställningen om norska inbyggare som ett natur- och friluftsfolk hamnar i konflikt med den sortens avgränsningar. I Sverige föredrar regering och myndigheter att utfärda rekommendationer och uppmana till frivilliga restriktioner. Även här spökar en halvhalt föreställning om nationalkaraktär – den lydige svensken. Alltså samma slags människor som nu trängs i affärerna för att bunkra toalettpapper och samtidigt klagar på att ”vi svenskar” minsann aldrig skulle göra något så kollektivt som i Italien och sjunga från balkongerna för minska vår isolering och ensamhet.

Det finns naturligtvis en konkret aspekt av vad detta med ”långsam förbättring” betyder, och då inte bara vad avser antalet smittade eller för den delen hur många nya intensivvårdsplatser som regionerna lyckas skrapa hop. Det gäller i lika hög grad återhämtningen efter det stora ekonomiska sönderfall som nu är ett faktum.

Det är ju inte bara börsen som rasat, det mesta står still eller går för halv maskin. Nyheterna om först Volvo lastvagnar stänger och permitterar 20 000 anställda och sedan att Volvo Cars stoppar produktionen i fabrikerna i Torslanda, Skövde och Olofström, Gent i Belgien och fabriken i South Carolina, USA och att drygt 25000 anställda berörs är den senaste och talar sitt entydiga språk. Men de vittnar också om att de ”tuffa insatserna” medför att förstörelsen har en gräns tack vare ”värdefulla stödprogram som kommit på plats via regeringen och myndigheter”, som vd Håkan Samuelsson formulerar sig i ett pressmeddelande.

Det finns ingen anledning att vägra se sanningen i vitögat: Det som nu är ett akut läge kommer att leda till en djup nedgång i ekonomin. Till TT sa Harry Flam, professor emeritus i internationell ekonomi och ordförande för regeringens finanspolitiska råd, följande:

”Hur det går med ekonomin är skrivet i stjärnorna. Ju längre tid det tar, desto fler företag får problem och desto större blir arbetslösheten. Det i sig riskerar att utlösa en lågkonjunktur”.

Kanske är det naivt av mig att tro att det ändå löser sig. Att det inte är hopplöst bara för att det ser ut så, men att de krävs tuffa insatser och prioriteringar. Och – absolut inte minst – ett annat förhållningssätt till ekonomisk tillväxt som gör att långsam förbättring och hållbarhet i ordet alla bemärkelser blir ledstjärnan lokalt och globalt.

Gick det att rädda spetsnoshörningen, så …

Välkommen att kommentera Har du synpunkter på eller reflektioner kring det som sägs i texten? Välkommen att skriva en kommentar via tjänsten Ifrågasätt. Tänk på att hålla dig till ämnet och diskutera i god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Kritisera och bemöt gärna argumenten men tänk på att inte angripa personen bakom åsikten. Borås Tidning och Ifrågasätt förbehåller oss rätten att ta bort kommentarer vi bedömer som olämpliga.