Kajsa Kettil: Ge plats åt fler mjuka kristdemokrater
Först syntes hon som vanligt överallt. Sedan var hon mystiskt frånvarande under SVT:s partiledardebatt, för att sedan återuppstå på söndagen i Agendastudion.
Och där var det inte den kaxiga och konfrontatoriska Ebba Busch som svarade på programledarens frågor. I stället fick tittarna möta en partiledare som med ovanligt mycket ödmjukhet (äkta eller spelad ska dock vara osagt) gav sin syn på allt från reduktionsplikt till varför väljarna tycker att KD är otydligt och gnälligt. Till och med tonfallet och kroppsspråket var betydligt mildare än vi är vana vid.
Så vad har hänt?
Den lågmälda framtoningen skulle kunna betyda två saker; antingen har hon själv insett att hon skrämmer iväg väljare med sin hårda migrationspolitik och tveksamma klimatlösningar kommunicerade genom snärtiga one-liners, eller så har partiet uppmärksammat det och krävt förändring. Den senaste Kantar Sifo-undersökningen, som är en sammanvägning av opinionsundersökningar, gav KD ynka 3,6 procent av väljarstödet. Tappet i kombination med Liberalernas minskning till 3,4 procent och Sverigedemokraternas minskning till 17,7 procent innebär att regeringsunderlaget inte får mer än 44,4 procent av väljarsympatierna.
Nu är det ju som partier i underläge brukar säga: Det är resultatet på valdagen som spelar roll. Samtidigt är det inte obetydligt hur väljarna uppfattar regeringspartierna mellan valen. Därför ligger det i hela borgerlighetens intresse att det går hyfsat för KD och L.
Ebba Buschs frånvaro vid partiledardebatten i SVT för en dryg vecka sedan väckte en del frågor. Det vore dock olyckligt att förstora betydelsen av nämnda frånvaro. Om det angivna skälet familjesemester stämmer finns det ingen anledning att missunna henne det. Den senaste tiden har varit tuff inte minst med tanke på uppmärksamheten kring Europaparlamentarikern Sara Skyttedals anklagelser mot den tidigare partisekreteraren Johan Ingerö, och även partiledare och vice statsministrar måste kunna ladda batterierna ibland.
Att hennes ersättare gjorde ett strålande jobb i tv-studion verkar ha överraskat somliga, detta trots att Jakob Forssmed är vice partiledare och har hoppat in med kort varsel tidigare, exempelvis för åtta år sedan när Busch som nytillträdd partiledare födde barn någon dag före en partiledardebatt.
”Därför ligger det i hela borgerlighetens intresse att det går hyfsat för KD och L.”
Det går så klart att spekulera i om det var ett medvetet val att låta Forssmed med sin trygga och vänliga men samtidigt kvicktänkta uppenbarelse påminna om KD:s kärnvärden som humanism och medmänsklighet. Enligt en undersökning Agenda hänvisar till beskrevs Kristdemokraterna för tio år sedan visserligen som bakåtsträvande och fast i det förgångna, men även med ord som hederlighet och omtänksamhet. När samma undersökning genomfördes nyligen svarade respondenterna att KD är oaktsamma med fakta och att partiet vacklar hit och dit.
På en direkt fråga hur länge hon stannar som partiledare svarade Ebba Busch att hon har många år kvar i kroppen. Det är långt till nästa val, men efter årets första krismånader känns det osannolikt att hon kommer att försöka återfå väljarnas förtroende genom fler ”varför sköt inte polisen skarpt”- och ”berått mod”-uttalanden.
Mer troligt är att hon tonar ner sin retorik. Det vore klokt. Ännu bättre vore det om partiföreträdare som på ett trovärdigt sätt framför partiets medmänskliga sida lyftes fram mer.
De finns. Jakob Forssmed är en av dem. Acko Ankarberg Johansson en annan. Och kanske kan ännu fler få plats att växa om inte allt strålkastarljus riktas mot partiledaren? Det skulle partiet Kristdemokraterna må bra av, men även styret av Sverige.
KD har potential att vara något annat, något bättre och mer empatiskt än ett SD light.
