Gärna samarbete – men större är inte alltid bättre

Ledare Artikeln publicerades
Niklas Karlsson (S) talar under en pressträff i samband med att Kommunutredningen överlämnar sitt slutbetänkande till civilminister Lena Micko.
Foto: Ali Lorestani/TT
Niklas Karlsson (S) talar under en pressträff i samband med att Kommunutredningen överlämnar sitt slutbetänkande till civilminister Lena Micko.

Mindre kommuner bedöms gå en svajig framtid till mötes. Den nya parlamentariska kommunutredningen har en dyster framtidsspaning. Bilden som målas upp är att det blir allt svårare för många kommuner att klara välfärdsuppdraget. Ekonomin och personalförsörjningen beskrivs som mer ansträngd ju längre tiden går.

För att möta problemen föreslår utredningskommittén bland annat ekonomiskt stöd till kommuner som vill gå ihop. Ökad samverkan beskrivs också som önskvärt, särskilt om det kan leda till sammanslagningar. Och dragningen till sammanslagningar har sina klara baksidor.

Det som kommittén främst har haft för ögonen är hur välfärden ska klaras av. Kanske är det också därför som demokratin behandlas lite styvmoderligt. Vurmen för att centralisera och slå ihop kommuner, för att få lite mer effektiva organisationer, riskerar att öka maktens distans till medborgarna. Möjligheten att påverka beslut och få gehör för lokala initiativ kan försämras om fullmäktige flyttar eller plötsligt måste ta hänsyn till nya orter längre bort.

På många håll finns inte heller ett stöd i befolkningen för sammanslagningar. Att Ölands två kommuner nyligen röstade nej till en sammanslagning, för andra gången sedan 2009, är talande. Den lokala identiteten är stark.

I stället för att uppmuntra till sammanslagningar bör det rikspolitiska målet vara att stimulera ökat professionellt samarbete mellan kommuner. På så vis kan de eftersträvade effektivitetsvinsterna fås samtidigt som den lokala förankringen behålls.

Det bör också finns flera olika spår i Kommunsverige. Att dela kommuner bör vara en lika självklar möjlighet som att slå samman. Särskilt i expansiva storstadsregioner har på flera håll befolkningsantalet närmast exploderat under senare år. Och i stället för att få bamsingar till kommuner bör det gå att knoppa av vissa områden.

Det finns också fler skäl till att tassa försiktigt fram med kommunsammanslagningar. De politiska konsekvenserna kan bli stora. En viktig orsak till S dominans på en del orter lär ha sin förklaring i hur kommunerna har slagits samman under det senaste århundradet. Tillåter vi oss att generalisera har ofta städer och tätorter, som formats av Sveriges sena industrialisering, stora väljargrupper som historiskt har röstat på Socialdemokraterna. Landsbygderna har däremot varit mer borgerligt betonade. Men genom sammanslagningar har S fått en dominerande ställning även över områden där partiet har varit svagare.

Något annat som föreslås av kommunutredningen är att utvärdera om den som flyttar till en avlägsen landsbygdskommun för att både bo och arbeta ska kunna få studielånen nedskrivna. Men att locka arbetskraft till en ort är snarare arbetsgivarens roll eller möjligen kommunens. Inte statens. Det är heller inte statens uppdrag att lösa skevheter i befolkningens åldersfördelning och yrkeskompetens på vissa orter.

Kommunen ska vara formbar för det lokala. Statligt påtvingade centraliseringar riskerar att klippa banden mellan kommunhuset och medborgarna.

Välkommen att kommentera Har du synpunkter på eller reflektioner kring det som sägs i texten? Välkommen att skriva en kommentar via tjänsten Ifrågasätt. Tänk på att hålla dig till ämnet och diskutera i god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Kritisera och bemöt gärna argumenten men tänk på att inte angripa personen bakom åsikten. Borås Tidning och Ifrågasätt förbehåller oss rätten att ta bort kommentarer vi bedömer som olämpliga.