Gärna nödvärnsrätt men skilj på våld och våld

”En sommarkväll 2006 gick en påverkad och aggressiv man bärsärkagång i byn Nås utanför Vansbro. Vid riksväg 71 tvingade han en äldre kvinna att stanna sin bil genom att hoppa upp på motorhuven varefter han kastade sig över henne och tog ett stryptag om hennes hals. En förbipasserande ingrep genom att slå mannen med en domkraft två gånger, först över axeln och sedan i huvudet. Slaget i huvudet ledde till en skallfraktur och bestående huvudvärk. Den ingripande förbipasserande dömdes i hovrätten till ett års fängelse för grov misshandel.”

Detta är en av exemplen Moderaterna lyft för att förklara problemen kring rådande lagstiftning om nödvärn. M föreslår en översyn av brottsbalken för att stärka rätten till nödvärn. Det innebär i praktiken att lagen tillåter visst våld om det sker i självförsvar. Syftet, enligt Moderaterna, är att värdera den angripne personens liv högre än angriparens.

Till att börja med måste det påpekas att detta förslag i grunden är utmärkt och välbehövligt. I dag tar inte nödvärnsrätt hänsyn till om angrepp är oprovocerade eller inte. Det innebär i värsta fall att man kan provocera fram våld hos någon och sedan få pengar från dem i rätten. M har satt fingret på en lucka i svensk lagstiftning där offrets rätt att försvara sig inte skyddas. Exemplet ovan är ett tydligt exempel på när en person som egentligen räddat en äldre kvinna i stället får fängelsestraff.

Straffrättsexpert Dennis Martinsson tycker redan att lagen inkluderar de förslag Moderaterna ger och att ett utökat nödvärn skulle öka våldet i samhället (SVT 31/5). Men det han missar i sin kritik är att våldet redan har ökat i samhället, framförallt så har det blivit grövre. Det viktiga då är att skydda dem som faller offer för detta och värna deras rätt att försvara sig.

Men en aspekt som varken Martinsson eller M diskuterar är en nyansering mellan våld och vållande till annans död. Att Moderaterna inte skiljer på våld och dödligt våld är kanske är det mest uppseendeväckande med deras uttalande. När Moderaterna hävdar att de vill värdera liv olika mycket är dem ute på hal is. Det är stor skillnad på när våldet orsakat någons död och när det inte har det. Det behövs en nyansering där. I stället nämner M flera exempel där självförsvar vållade någons död. Ett exempel är en äldre man som fick inbrott på sin gård av två inkräktare med kniv. Han sköt båda och fick två års fängelse för dråp. Men här är straffet inte så högt med nuvarande lagstiftning. Två års fängelse för att ha orsakat någons död – även om det var i självförsvar – fyller sitt syfte.

Dels är det bra för ens eget samvete att ha någon form av straff för att ha orsakat någons död. Även om det skedde i självförsvar är handlingen i sig, att ta någons liv, något man bör ta på allvar. För det andra är det viktigt ur en rättviseaspekt med någon sorts balansgång. Lagen är till för att ersätta blodiga uppgörelser mellan människor och då behöver den också vara tydlig med när dessa har gått för långt.

I Sverige finns en tendens att förövaren skyddas mer än offret. Det nya förslaget stärker offrets roll. Samtidigt behöver den inkludera gränser och en respekt för liv för att visa var gränsen för våld går i ett civiliserat samhälle. Som exemplet i inledningen visar borde inte försvar av en äldre dam som blir strypt straffas hårt. Hade däremot angriparen blivit dödad mitt i detta är det en nyans som lagstiftningen bör ta hänsyn till, utifrån respekten för mänskligt liv.