Gärna mer kompetens och höjda straff, men glöm inte pengarna
I april dödades fem kvinnor på tre veckor av personer som de hade haft en nära relation till. Därmed var debatten om mäns våld mot kvinnor oundviklig och överallt höjdes röster som krävde åtgärder. Och det har inte varit förgäves. För under onsdagen presenterade regeringen ett åtgärdspaket mot kvinnovåld. Även om paketet innehåller en rad nödvändiga åtgärder tycks regeringen ha glömt bort flera andra viktiga delar.
Paketet består av 40 punkter och spänner över flera områden. I ena änden finns förslag som ska bidra till effektivare brottsbekämpning där man bland annat föreslår skärpta straff för grov kvinnofridskränkning och för den som bryter mot ett kontaktförbud. Dessutom föreslår man att det ska bli enklare att utfärda ett kontaktförbud. I andra änden återfinns det förebyggande arbetet och handlar i huvudsak om kompetenshöjande insatser. Till exempel föreslås förbättrad kompetens om våld i nära relationer hos yrkesverksamma personer som möter våldsutsatta samt kunskapsinsatser i skolan.
”Det finns en risk att åtgärdspaketet fastnar i fina, tomma ord som inte gör någon konkret nytta.”Anela Murguz
Mycket av det som presenteras i paketet är nödvändiga insatser då inte minst rättsväsendet i dagsläget lämnar mycket att önska när det gäller mäns våld mot kvinnor. I tisdags uppmärksammades exempelvis en hovrättsdom där en man i tingsrätten dömdes till mordförsök och tio års fängelse samt utvisning för att ha knivhuggit sin fru 16 gånger. Hovrätten sänkte dock straffet till fyra års fängelse och menade att det inte rörde sig om ett mordförsök, utan om grov misshandel. Det visar på den stora okunskap som finns än idag.
Men som också konstateras av Sveriges Kvinnolobby kan inte allt ont botas med hjälp av mer kunskap. Åtgärder mot våld i nära relationer kostar också pengar. Till Svenska Dagbladet (16/6) säger generalsekreterare Clara Berglund att det inte räcker med att stärka kunskapen hos landets socialtjänster om den redan är överbelastad. Därmed sätter hon fingret på svagheterna med regeringens åtgärdspaket.
Det är nämligen lätt att samla politiska majoriteter i frågor om straffskärpningar, och få motsätter sig kompetenshöjningar. Men det som kostar pengar är svårare och i regeringens åtgärdspaket står inget konkret om den långsiktiga finansieringen av landets kvinnojourer mer än att regeringen vill se över möjligheterna till detta. Det är inte särskilt kraftfullt, om man ska säga så, och det finns en risk att åtgärdspaketet fastnar i fina, tomma ord som inte gör någon konkret nytta. Det är en farhåga som även riksförbundet Unizon, som samlar landets kvinno- och tjejjourer, ser.
Därmed inte sagt att mer kompetens och skärpta straff inte är viktigt. Tvärtom. Men det finns en tendens att frågor av denna art fastnar i plattityder där det ska tas fram fina handlingsplaner med fina ord om nolltolerans. Verksamheter som arbetar med detta behöver främst få rimliga förutsättningar och resurser för att kunna hjälpa och skydda offren när skadan väl har skett.