Stig Fredrikson: Nu angår oss Polens affärer
I flera år har både Polen och Ungern drivit iväg bort från den europeiska unionens demokratiska och frihetliga värden. Men coronapandemin har utnyttjats av ländernas ledare till att befästa utvecklingen mot allt mer auktoritära och extremt nationalistiska styren.
Stig Fredrikson
är före detta utrikeskorrespondent och utrikeskommentator för SVT.
Polen är ett stort och viktigt land inom EU, en stormakt med mer än 40 miljoner invånare. Dessutom var Polen på 1980-talet ett föregångsland i Centraleuropa i frigörelsen från det kommunistiska förtryck som utgick från Moskva. Även Ungern deltog tidigt när sovjetimperiet började rasa. Det var ungerska gränsvakter som först av alla klippte hål i taggtrådsstängslen och tillät flyktingar att nå friheten i Österrike.
”EU-ledarna i Bryssel måste också beakta att varje försök från deras sida att bestraffa Polen och Ungern kommer att utnyttjas av Kaczynski och Orbán till att spela på alla nationalistiska strängar hos väljarna.”
Men trettio år senare är rekylen stark. I Polen har partiet Lag och rättvisa, PiS, med ledaren Jaroslaw Kaczynski i spetsen, skapat ett styre som är så auktoritärt att Polen inte längre kan klassas som en demokrati. Kaczynski försökte utnyttja coronakrisen till att kuppa igenom sin kandidat till ännu en presidentperiod. Tills vidare är dock det valet via poströstning uppskjutet.
I Ungern har premiärminister Viktor Orbán passat på att skaffa sig ännu mera makt genom undantagslagar, med hänvisning till coronanödläget. Han styr nu via dekret och kan bekvämt runda parlamentet för att ytterligare inskränka de medborgerliga fri- och rättigheterna i landet. Senast har regimkritiker gripits och förhörts, anklagade för att sprida en annan bild än den officiella av coronaläget. Det är en utveckling som ger otäcka associationer till det förflutna. Då när dissidenter fängslades därför att de opponerade mot sovjetdiktauren.
Både Polen och Ungern har fått hård kritik från övriga EU-länder för bl a ingreppen mot ett oberoende rättsväsende och självständiga medier. Nu senast har EU-parlamentet i en resolution uttalat att försöken att förstärka den auktoritära staten under coronakrisen är fullständigt oförenliga med de europeiska värden som Ungern och Polen har försvurit sig till.
Men EU-parlamentet i all ära. Det är EU-kommissionen och det Europeiska rådet, alltså stats- och regeringscheferna, som har makten att ta itu med Polen och Ungern. Men EU har ett dilemma. Att via EU:s lagstiftning hota med exempelvis indragen rösträtt eller i värsta fall uteslutning är en lång, mödosam och oviss väg att gå. Dessutom håller Polen och Ungern varandra om ryggen och kan förhindra alla beslut som kräver full enighet.
EU-ledarna i Bryssel måste också beakta att varje försök från deras sida att bestraffa Polen och Ungern kommer att utnyttjas av Kaczynski och Orbán till att spela på alla nationalistiska strängar hos väljarna. ”Vi har sluppit ur den påtvingade unionen med Moskva och återerövrat vår nationella självständighet. Nu tänker vi inte böja oss för unionen i Bryssel”, lyder refrängen.
Ändå är naturligtvis det som händer i Polen och Ungern helt oförenligt med de demokratiska principer som EU är grundat på. Och för den egna trovärdigheten måste EU slå vakt om de värdena. Det borde finnas politiska sätt att bestraffa medlemmar som så tydligt kränker EU:s grundvärderingar. Att dra in det frikostiga regionalstödet till Polens och Ungerns regeringar skulle väl kunna vara en väg, ifall den juridiska är stängd.
