Annons

Stig Fredrikson: Det går inte så bra för högerpopulisterna

Hur går det egentligen för högerpopulisterna i Europa i deras ambition att bekämpa de liberala demokratierna? Så där, om man ska döma efter resultatet av EU-valet och de inbördes slitningar som blivit synliga sedan dess.
Stig Fredrikson
Publicerad 19 juni 2019
Det här är en krönika av en medarbetare på ledarredaktionen. Borås Tidning politiska etikett är moderat.
Geert Wilders, Matteo Salvini och Marine Le Pen ser inte ut att göra gemensam sak i EU-parlamentet. Det går sannerligen så där för den högerpopulistiska ”nationalistinternationalen”.
Geert Wilders, Matteo Salvini och Marine Le Pen ser inte ut att göra gemensam sak i EU-parlamentet. Det går sannerligen så där för den högerpopulistiska ”nationalistinternationalen”.Foto: Luca Bruno

Ledarkrönika

Visserligen nådde högerpopulisterna stora framgångar i Italien, Polen, Ungern och Italien. Men valets stora vinnare var ju de liberala och gröna partierna. Det är i mitten snarare än till höger som det kommer att skapas allianser i parlamentet i fortsättningen, och det var inte riktigt vad högerpopulisterna hade räknat med.

Annons

Före valet skröt den amerikanske f d Trumprådgivaren Stephen Bannon med att han tänkte skapa en ”nationalistinternational” i Europa av partierna längst ute till höger. Han reste runt till partimöten och skisserade sina planer på en enad populistisk rörelse.

Men nu betackar sig partier som Nationell samling i Frankrike och Alternativ för Tyskland för Bannons tjänster och håller honom ifrån sig. Förklaringen tycks vara att flera av de partier som Bannon uppvaktade, har insett att deras väljare inte gillar att en amerikan, och en amerikan med ett förflutet hos Donald Trump, kommer och talar om för dem hur deras partier ska organisera sig. Inte minst i Frankrike är allt som har med Trump att göra, mycket impopulärt. Ledaren för Nationell samling Marine Le Pen vill för allt i världen inte framstå som någon som tar order från USA. Efter EU-valet tycks luften ha gått ur Stephen Bannons ballong.

Även Putinregimen hyser ju en stark önskan om att stärka de proryska och EU-skeptiska politiska partierna i Europa. Men inte heller i Moskva finns det efter valet någon anledning att jubla. De högerpopulistiska partierna är splittrade om hur de ska förhålla sig till Ryssland, och inställningen till Ryssland kommer att vara en huvudanledning till att högerpopulisterna troligen inte kan samsas i en och samma partigrupp i det nya parlamentet.

Italiens inrikesminister Matteo Salvini, ledare för högerpopulistiska partiet Lega, beundrar Vladimir Putin som en stark ledare och har inga problem med att samarbeta nära med Putins maktparti Enade Ryssland. Även österrikiska FPÖ har ingått ett samarbetsavtal med Enade Ryssland. Men efter ”Ibiza-skandalen” har FPÖs aktier bland övriga högerpopulister i Europa sjunkit betydligt. Marine Le Pen och hennes parti har tagit emot lån från Ryssland och tycks gilla Putin. Le Pen och Salvini kan med sina mandat i parlamentet misstänkas för att t ex vilja mildra sanktionerna mot Ryssland.

Men Polens största parti, Lag och rättvisa, är start antiryskt, och kan inte tänka sig att vara i samma grupp i EU-parlamentet som Le Pen och Salvini. Även svenska SD tar avstånd från nära band med Ryssland, liksom högerpopulisterna i Baltikum.

En nyckelspelare blir Ungerns ledare Viktor Orban som vill gärna vill se fler ”illiberala demokratier” i Europa än det egna landet. Hans parti Fidesz fick mer än hälften av rösterna i EU-valet och utgör med sina mandat en betydande faktor i EU-parlamentet. Orban hyser stor beundran för Vladimir Putin, men det är inte säkert att han tänker vara med i samma partigrupp som Salvini och Le Pen. Orban hoppas fortfarande på att få stanna kvar bland Europas kristdemokratiska partier. Den planerade ”nationalistinternationalen” blir nog inte av i brådrasket.

Annons
Annons
Annons
Annons