Per Schlingmann: Framtiden behöver empatiska ledare som kan kommunicera
Inom matematiken skiljer vi på en konstant vars värde inte kan förändras i motsats till variabeln. Dessa begrepp kan användas som metaforer också för samhällsutvecklingen. Vissa idéer, världsbilder och beteenden blir helt enkelt konstanter. Vi människor tenderar ibland, ofta omedvetet, att samla oss kring en kollektiv världsbild. Vi bestämmer oss helt enkelt för vissa beteenden eller logiker och ifrågasätter det inte. Här och var uppstår konstanter. Ibland kan de förklaras med politisk korrekthet, ibland är förklaringarna andra. Mycket förändras i världen, men vissa områden fredar vi.
Per Schlingmann
växte upp i Borås och är före detta partisekreterare för Moderaterna. Jobbar i dag som framtidsspanande föreläsare, författare, rådgivare inom näringslivet och medverkar även i TV 4:s nyhetspanel.
En sådan konstant har länge varit synen på arbete – eller snarare arbetsplatsen. Det har naturligtvis gjorts vissa försök att utmana, men i grunden har idén om att arbete är något man gör på en plats och att arbetsinsatsen räknas i tid varit helt dominerande. Dolly Partons 9 to 5 beskriver detta tydligt. Hon beskriver vedermödorna med pendlingen och arbetet som om det är en konstant.
Och så var det ända tills pandemin gjorde entré och över en natt tvingande konstanten att bli en variabel. När vi uppmanades att inte samlas på arbetsplatser var vi tvungna att hitta andra lösningar och vi överraskade oss själva i en positiv mening. Plötsligt behövde vi inte förhålla oss till den gemensamma kollektiva världsbilden utan kunde hitta olika lösningar. Konstanten blev en variabel.
Och här står vi nu. Företag och myndigheter fortsätter att pröva sig fram. De flesta av oss har åsikter om vad som fungerar bra och vad som är mindre bra. Det skrivs protestbrev från medarbetare som kräver mer flexibilitet. Andra företag går i motsatt riktning. En telekomoperatör har som idé att alla ska vara på kontoret och har bland annat infört en hundzon där coronahundarna kan vara medan matte arbetar.
Enligt en undersökning från konsultföretaget WSP har 30 procent på svensk arbetsmarknad arbeten som helt eller delvis kan utföras på distans. En rad andra undersökningar visar att önskemålen är att arbeta cirka två dagar i veckan utanför den traditionella arbetsplatsen.
”Min analys är glasklar. När vi spränger en konstant av den här kalibern blir effekterna omfattande!”Per Schlingmann
Det som händer är att vi helt enkelt löser upp idén om en plats för arbete för att istället arbeta i fyra olika rum: arbetsplatsen, hemarbetsplatsen, de tredje rummen (kaféer, hotell, co-working) och de digitala rummen.
Om vi ser detta ur ett samhällsperspektiv reser sig en fråga. Är det faktum att 30 procent på arbetsmarknaden vill arbeta två dagar i veckan utanför kontoret en mer beskedlig förändring eller är det omvälvande?
Min analys är glasklar. När vi spränger en konstant av den här kalibern blir effekterna omfattande! Vi ser redan hur arbetsgivare gör på olika sätt, där väldigt mycket drivs av önskemålen från de attraktiva talangerna. För att få ut vinsterna av ett mer flexibelt arbetsliv behöver vi utveckla ledarskapet så att det blir mer kommunikativt och empatiskt.
En av de vanligaste frågorna under pandemin var vilket det nya normala blir. Men den frågan bygger på att vi går från en konstant till en ny. Det nya är det onormala. Nu fokuserar vi innovation och energi på hur vi kan utveckla formerna för arbete. För min del är det klart att det leder till omvälvande förändringar. Frågan är hur länge den svenska modellen i sin nuvarande form står emot?
