Framgång i Köpenhamn

Under klimatmötet i Köpenhamn har mediernas strålkastare i vanlig ordning även riktats mot händelserna utanför Bella center.

Det fanns en tid när världens ledare faktiskt kunde träffas utan kravaller och stenkastning, en tid när arrangörslandet inte tvingades mobilisera tusentals poliser. Men det var före WTO-mötet i Seattle 1999. Sedan dess har de professionella gatukämparna nästan alltid funnits på plats när det vankats kubbning med polisen.

I Köpenhamn lyckades dock ordningsmakten separera den våldsamma svansen från de legitima demonstranterna och arrestera dem i förebyggande syfte. På så sätt förhindrade man gatuscener liknande dem i Göteborg och Rostock i samband med lördagens fredliga jättedemonstration.

Men den danska polisen har fått kritik, så också den nyligen antagna lymmellagen som polisen har haft att luta sig emot under kravallerna. Det tål att diskuteras om ordningsmakten ska ha rätt att gripa oskyldiga människor och låsa in dem i ett halvt dygn. Om detta vore standardrutin vore det inte förenligt med de grundläggande krav som kan ställas på en rättsstat.

Klimattoppmötet är dock inte något normalläge. Hela världens blickar riktas mot den danska huvudstaden. Om Köpenhamn förvandlades till en krigszon, vilket är målet för de maskerade, skulle den danska huvudstadens rykte svärtas ned för lång tid framöver. Det som händer på gatan utanför spelar roll.

Att våldet gång efter annan hamnar i fokus är förstås tråkigt och föga konstruktivt. På vilket sätt klimatet skulle räddas av en stormning av Bella center förblir ytterst oklart. Är det inte bättre att ledare från hela världen samlas och diskuterar begränsning av koldioxidutsläpp? Genom att stjäla scenen bidrar faktiskt huliganerna till att förminska genomslaget för de frågor som diskuteras innanför spärrarna.

Det har begåtts övertramp av poliskåren i Köpenhamn, som inte ska negligeras. Men den stora majoriteten drar nog en lättnadens suck när mötet avslutas idag och tackar polisen för en god insats.

Ledarredaktionen