Kajsa Kettil: Först när den akuta katastrofen är över kan vägen mot Nato återupptas
De officiella dödssiffrorna efter måndagens naturkatastrof har tickat uppåt hela veckan. Rapporterna från de drabbade områdena i Turkiet och Syrien vittnar om enorm misär, men de hjärtskärande bilder och filmer som kablas ut är bara är en bråkdel av eländet. Byggnader har pulvriserats, människor har dött i rasmassorna och hemlösa överlevande riskerar att frysa ihjäl i vinterns regn och kyla.
Omvärlden agerade snabbt; räddningsarbetare har flugits in för att i det akuta skedet rädda liv, men ju längre tiden går desto mer handlar insatserna om att bistå överlevande i behov av tak över huvudet, sjukvård, mat och rent vatten.
För den svenska regeringens del innebär jordbävningen mer än att besluta vad Sverige ska bidra med. Som ordförandeland i EU:s ministerråd tog regeringen snabbt initiativ för att samordna unionens stöd till de drabbade länderna. EU:s krishanteringsmekanism aktiverades, och från Sverige utlovades på måndagen 7 miljoner kronor i bistånd, vilket snart följdes av ytterligare 30 miljoner tänkta att gå till bland annat mat, tält och filtar.
Sverige är även delaktigt i den hjälp som distribueras till Turkiet via Nato.
Den cyniske kan hävda att det gynnar Sveriges sak att visa sig handlingskraftigt och samordna biståndet tillsammans med Nato. Men situationen är inte så enkel. Det vore mer överraskande om Sverige, som i decennier har förknippats med generöst internationellt bistånd, inte tog en aktiv roll. Ryggmärgsreflexen att ställa upp när det gäller blir snarare en påminnelse om att även ett litet land kan göra skillnad.
I dag och under en tid framöver måste prio ett vara att rädda så många liv som möjligt och se till att hemlösa får tak över huvudet. När det akuta stadiet är över inleds det mödosamma arbetet med att bygga nya bostäder, ja hela städer.
”Ryggmärgsreflexen att ställa upp när det gäller blir snarare en påminnelse om att även ett litet land kan göra skillnad.”
Eftersom det arbetet lär ta månader eller rentav år kommer många turkar och syrier att behöva flytta. Precis som vid de flesta kriser, krig och katastrofer blir många sannolikt internflyktingar i sitt eget land. Men EU bör även förbereda sig på att ta emot människor i behov av en fristad. Det blir en viktig – om inte helt okomplicerad – uppgift för EU:s migrationsminister Ylva Johansson att få medlemsländerna att inse detta.
Parallellt med återuppbyggnaden av de jordbävningsdrabbade områdena är det även rimligt att Sveriges och Finlands resa in i Nato återupptas. För tillfället är det osäkert om det turkiska valet kan hållas som planerat i mitten av maj. Mångas uppfattning har varit att presidenten Recep Tayyip Erdogan använde sitt motstånd mot ett svenskt medlemskap som ett verktyg i sin nationella valkampanj.
Sverige ska skicka hjälp och samordna EU:s bistånd för utsatta människors skull. Samtidigt vore det önskvärt om den turkiske presidenten insåg betydelsen av att fredliga länder sluter samman och kavlar upp ärmarna när det behövs. För den enskilde i akut nöd, men också långsiktigt för allas säkerhet.
