Förlorad närhet i Skene

Men i en tid när vården specialiseras alltmer, samtidigt som ambulanstransporter också är effektiv vårdtid, inte passiv transporttid – är antal kilometer till en vårdinrättning inte längre alltid det mest relevanta måttet.

Därför går det inte att döma ut förslaget som presenterades på torsdagen som ett tvärsäkert steg mot drastiskt försämrad vård för mark- och svenljungaborna. Med tillgång till ambulanser som innebär högkvalitativa transporter, och med resurser att ta emot på det större sjukhuset i Borås, borde vården rimligen kunna fungera.

Problemet är att som det idag ser ut på akuten i Borås är det inte alldeles lätt att se hur det ska gå till. Långa väntetider och ett bristfälligt organiserat mottagande av patienter är inte rätta medicinen för att stilla den oro som väckts av nedläggningsbeskedet.

Skenes framtid har stötts och blötts i många å r. Det lokala engagemanget är imponerande. Precis som på så många andra orter där sjukhus hotas av nedläggning, har invånarna gått man ur huse för att visa sitt engagemang.

”Rör inte vår välfärd!” har, som bland andra statsvetaren Marie Pettersson konstaterat, blivit orden som förenar protesterna runt om i landet. Det kan gälla ett nedläggningshotat sjukhus, en vårdcentral eller en skola.

I det skulle man kunna läsa in en massiv tilltro till att välfärden är organiserad på det optimala sättet just nu. Att till exempel sjukhusen har rätt storlek och ligger på de bästa av platser.

Kanske kan det vara så i något fall men när vården utvecklas, kraven på specialiseringen ökar och så vidare vore det orimligt att tro annat än att det påverkar strukturen av vården.

Dock vore det vore cyniskt och felaktigt att därmed avfärda protesterna som irrationell rädsla för förändring. Men uppenbart är att den politiker som föreslår nedläggning av t.ex. en lokal akutmottagning möts av mothugg som inte endast grundar sig i en strikt analys av hur vården bör organiseras på effektivast och rättvisast sätt.

Ty ett lokalt sjukhus tillmäts ett värde som handlar om långt mer än den mängd producerad vård som SÄS-ledningen beskriver i sina tabeller.

Ett lokalt sjukhus är är en symbol för trygghet, en signal om att detta är en bygd att räkna med. Att motsätta sig nedläggningen av akuten på Skene har varit att stå upp för sin ort och bygd i en bred bemärkelse.

I protesterna finns ett missnöje för att de små orterna inte betraktas som viktiga, en frustration inför vad som uppfattas som ett ovanifrån-perspektiv. Och hittills har man från politiskt håll varit dålig på att förklara varför man vill genomföra förändringar.

Mullret av protester mot att rådande ordning ifrågasätts har överröstat den i sig så viktiga diskussionen om hur skattepengarna till vården ska användas på effektivaste sätt. Och det kan inte skyllas på Skeneborna.

Därför är frågan om framtiden för Skene lasarett inte en fråga som endast handlar om vård och vårdkapacitet. Och i förlängningen är det inte det ökade avståndet till vården som är den största faran med det aviserade beslutet. Det är att förslaget, så som det har hanterats, riskerar att öka avståndet mellan politiker och medborgare ännu mer.

Ledarredaktionen