David Lega: Förgiftningarna av iranska flickor måste få konsekvenser

Sedan november förra året har tusentals flickor på hundratals skolor drabbats av förgiftningar. Attackerna sker när flickorna är i sina klassrum. Plötsligt får de symtom som andnöd, illamående, yrsel och trötthet. Flera har behövt akut sjukvård och fått åka ambulans. Även om symptomen inte varit livshotade så är konsekvenserna allvarliga. Eleverna blir självklart både rädda och ledsna när klasskamrater blir plötsligt sjuka. Jag har själv en liten dotter och jag kan inte tänka mig något värre än att något skulle hända henne.

Förgiftningsattackerna har skett systematiskt. Det är ett välorganiserat anfall mot landets flickor och allt tyder på att det är regimen som ligger bakom attackerna. Det är troligtvis ett slags grym hämnd av regimen för att flickor och kvinnor har lett de stora protesterna. Antagligen hoppas man att skolorna ska stängas ner eller åtminstone att protesterna i landet ska stävjas nu när många flickor blivit sjuka. En konsekvens av förgiftningarna är ju att föräldrar måste vara hemma med sina sjuka barn – istället för att vara ute på gator och torg och protestera.

Regimen säger att förgiftningarna utreds. Nyligen greps personer misstänkta för inblandning i förgiftningarna. Men samtidigt säger regimens säkerhetsråd att det är eleverna själva och deras mobiltelefoner som orsakat ”problemen” i skolorna. Jag är inte ensam om att tvivla på regimens utredning av förgiftningarna – det är bara ett skådespel.

Vad kan då EU göra för flickorna i Iran?

Det första EU kan och bör göra är att uppmärksamma och fördöma förgiftningarna. Förtryck och våld mot oskyldiga kvinnor och barn får aldrig bli vardag. Frihetskämparna i Iran måste veta att vi ser vad som sker och att vi vågar fördöma det. Delvis av den anledningen har Europaparlamentet i veckan debatterat förgiftningarna och antagit ett fördömande i form av en resolution. Vi krävde också att EU:s högste utrikesrepresentant Josep Borrell gjorde ett uttalande. EU:s fördömanden kommer troligtvis inte ändra hur den iranska regimen agerar och dess grymma metoder, men de är ändå viktiga för att det iranska folket ska känna vårt stöd.

EU kan och bör därtill använda de konkreta verktyg som finns tillgängliga, såsom sanktioner mot de ansvariga. Men innan sanktioner och straff kan utfärdas måste en oberoende utredning göras. Som tidigare nämnts ger jag inte mycket för regimens egen utredning av förgiftningarna. Det är EU:s moraliska ansvar att skydda mänskliga rättigheter världen över. Att stå upp mot auktoritära stater och diktaturer är EU:s viktigaste uppgift.