Kajsa Kettil: Fira delsegrarna – och fortsätt kämpa för Ukraina
Nu kommer belöningen. Inte hela på en gång, utan i små bitar portioneras delsegrarna ut. En och en orsakar de inget jubel, och det är alltid vanskligt att ropa ut någon seger i förskott, men sammantaget skapar de bilden av en lite ljusare utveckling i vår del av världen.
Några exempel:
· Den ryska armén presterar sämre än väntat.
· Sanktionerna börjar få effekt.
· Återuppbyggnaden av Ukraina kommer att lyckas.
På tisdag är det tre månader sedan Vladimir Putin beordrade landets militär att invadera grannlandet Ukraina. Efter de första chockartade dagarna och veckorna har vi gjort så som det mänskliga psyket tenderar att göra vid kriser: Vi har vant oss. Det ligger både en fara och en styrka i det; en fara om vi slutar kämpa, en styrka om vi anpassar oss genom att hitta konstruktiva lösningar och orkar härda ut.
Optimism kan provocera. Och det går inte att förneka att det ukrainska folket har tvingats utstå förfärliga saker de senaste månaderna, händelser som även spiller över på andra länder. Bomber, folkmord, flykt och misär för de närmast drabbade – politiska oroligheter, högre energi- och livsmedelspriser med mera för omvärlden.
Kriget och de brott de innebär ska fortsätta att fördömas, skyldiga ska ställas till svars och vi som lever i trygghet får inte sluta uppröras. Men ibland behöver vi alla även stanna upp och lyfta blicken, kanske till och med inse att det kommer att bli bättre.
Vi börjar med den första punkten: Det överlägsna Ryssland visade sig inte vara så överlägset, trots allt. Det är nu allmänt känt att Putin gjorde en rejäl felbedömning när han tog beslutet att attackera sitt grannland, sannolikt på grund av att han omger sig av ja-sägare som inte vågar ifrågasätta presidentens intentioner.
Ukraina har fått mer stöd från väst än vad regimen räknade med. Men den svaga, ryska prestationen beror även på bristande stridsmoral hos soldaterna. De unga, fattiga killar som är uppväxta långt från Moskva och S:t Petersburg samt centralasiatiska immigranter och gästarbetare som sägs utgöra en stor del av de stridande styrkorna saknar tillräcklig utbildning och övertygelse för att Ryssland ska få ett snabbt övertag.
Det går så klart att ta på sig de mer pessimistiska glasögonen och se vilka effekter kriget får i bredare bemärkelse. Då framstår Sveriges och Finlands inträde i Nato som en högst oklar process på grund av den turkiska käppen i hjulet. Här ryms även ett konstaterande att den ryska militären i veckan tog kontroll över stålverket i Mariupol och därmed intog staden.
Men väst fortsätter att hålla ihop. Sanktionspaket efter sanktionspaket har inte bara gjort Ryssland alltmer isolerat, de kommer också på sikt att strypa de olje- och gaspengar som flödar in och finansierar kriget.
Visserligen har Ungerns president Orban satt sig på tvären och hotat med att inte godkänna det sjätte sanktionspaket som EU-kommissionen nyligen lade fram. Men i veckan presenterades ett stöd till länder som saknar kust och som därmed har svårt att styra om från den ryska oljan och börja importera från andra länder. Förhoppningen är att det ska få Ungern att godkänna sanktionspaketet.
Den optimistiska listans sista punkt rör Ukrainas återuppbyggnad. På samma sätt som den ryska armen var överraskande dålig, är det ukrainska folket överraskande beslutsamt. Ingen ska tro att de kan krossa deras land, och när fienden har jagats bort ska vartenda hus och varenda gata byggas upp igen. Europeiska investeringsbankens chef Werner Hoyer uttryckte det kärnfullt i en intervju med Sveriges Radio i veckan (19/5): ”Den kraft vi ser i motståndet mot kriget hos det ukrainska folket kommer också att visa sig i sättet att reparera landet”. Han spår att Ukraina kommer att bli en bättre version av sig själv.
Men det förutsätter stöd från väst. Och det ser också ut att komma. Enligt EU-kommissionens ordförande Ursula von der Leyen har unionen både ett ansvar och ett strategiskt intresse i att leda uppbyggnaden. I onsdags lade kommissionen fram ett förslag med flera stödåtgärder, bland annat ett ett lån på upp till nio miljarder euro redan i år.
Ytterligare pengar och annan typ av insatser lär skjutas till från olika håll, även från civilsamhället. Detta ska inte underskattas.
Som ledarsidans Anela Murguz uppmärksammade i en krönika häromdagen var förra helgens Eurovisionfinal ytterligare ett tecken på européernas solidaritet med sin utsatta granne. För när tävlingens jury gett relativt blygsamma poäng till det ukrainska bidraget öste folket på med högsta poäng till Kalush Orchestra.
Kriget är långt ifrån över. Men de små ljusglimtarna kan hjälpa oss framåt, lite som under en löprunda i motvind och duggregn. Det finns olika strategier för att orka hela vägen. En sådan är att sikta in sig på nästa lyktstolpe för att inte knäckas av alla kilometer som väntar. Vi orkar till nästa lyktstolpe, och nästa, och nästa. När mörkret lägger sig brukar de dessutom tändas. Nog kan världen bli lite ljusare.
