Finanskrisens svåra läxa

Redan innan avslaget hade index sjunkit runt om på kontinenten, så även på Stockholmsbörsen och de svenska bankerna. Vid stängningsdags på måndagen låg börsen på minus fem och en halv procent och Swedbank hade tappat 19 procent, på en dag. Även de andra storbankerna gick kraftigt bakåt. Vågen av krispaket har rullat över Atlanten, och banker och bolåneinstitut förstatligas nu även i Belgien, Storbritannien och Tyskland. Krisen har kort sagt nått Europa.

Nu väntar ytterligare förhandlingar i USA och osäkerheten om när och med vilka ändringar krisplanen kommer att gå igenom är stor. Under tiden fortsätter debatten i Sverige om vems felet egentligen är att bubblan spruckit. Liberaler skyller på för stor statlig inblandning och från vänsterkanten hörs rop om marknadskapitalismens död.

Statsvetarprofessorn Bo Rothstein drämde sin vana trogen till med storsläggan och menade att det ytterst är avsaknaden av en nordisk välfärdsmodell i USA som ligger bakom fallet (SvD Brännpunkt 27/9). Det är föga troligt att demokrater och republikaner lyssnar på professor Rothstein.

Orsakerna till krisen står ju att finna både i politiska misstag och finansiell girighet. Det var inte politikerna som bestämde att bra lån skulle buntas samman med dåliga lån och säljas vidare som fordringar till finansbolagen. Däremot var det demokraterna under Bill Clinton som lanserade tanken på de ökända subprime-lånen. Även fattiga hushåll och minoriteter skulle ges rätten att ta lån för att köpa sig ett eget hem.

Det hela byggde på en jämlikhetstanke, men vägen till helvetet är som bekant kantad av goda föresatser. Bostadsmarknaden vände nedåt och räntorna sköt i höjden. Kvar fanns de som inte längre hade råd med sitt boende och hus som ingen ville ha.

Den enkla läxan att lära, är att bankerna ska sluta att låna ut pengar till personer med låg kreditvärdighet. Frågan är dock, med facit i hand, om det verkligen är fler statliga regleringar som måste till.

Självklart måste kongressen och Vita huset sätta in ett stödpaket, förstatliga de bolåneinstitut som måste förstatligas för att inte marknaden ska braka samman och köpa upp dåliga värdepapper. Men sedan då? Kommer det finansiella reningsbadet – tretton amerikanska banker och tre inflytelserika finansinstitut har redan kollapsat – att vaccinera mot framtida bubblor?

Etik och ökad myndighetskontroll, inte lagstiftning, måste till för att förhindra finansiell fartblindhet. Historien visar dock att det är närmast omöjligt att skydda sig mot nya finanskriser.

Ledarredaktionen