Finansiering på villovägar

Pengar som skulle användas till den så kallade Sverigediagonalen mellan Laxå och Göteborg och till en ny älvöverfart vid Göteborgs hamn för en summa av elva miljarder.

Nej, inte bara, men visst lyckades Leif Johansson (vd Volvo), Jan Åke Jonsson (vd Saab Automobiles) med flera att få ut sitt budskap i en mycket viktig fråga. Däremot är det inte troligt att vi kommer att få se någon säregen västsvensk finansiering.

Om utspelet – som egentligen är framtaget av Västsvenska industri- och handelskammaren – har små möjligheter att bli verklighet så är kärnfrågan desto viktigare. Väg- och järnvägsnätet i Västsverige är kraftigt eftersatt. Här bor 1,8 miljoner invånare och arbetar 650.000 personer. Volvo AB exporterar 95 procent av sin tillverkning, Saab i Trollhättan mer än 80 procent.

Det säger sig självt att fungerande kommunikationer är oerhört viktiga för dessa företagsbjässar, liksom för alla andra exporterande företag som är beroende av Nordens största hamn.

Men budskapet verkar inte ha nått hela vägen fram till makthavarna i Rosenbad. Med tanke på Västsveriges betydelsefulla roll för tillväxten är det lätt att förstå att regionens företagare känner sig styvmoderligt behandlade av centralmakten.

Kvaliteten på vägar och järnvägar har stor betydelse för tillväxten i Västsverige liksom i övriga delar av landet. Ett dåligt väg och järnvägsnät leder till sämre leveranser och pendlingsmöjligheter vilket påverkar företagandet negativt och leder till färre jobb.

Staten får in över 40 miljarder i bensinskatt varje år och vi har ett överskott i statsfinanserna på drygt 160 miljarder kronor. Sverige är ett glesbefolkat land och behovet av att förflytta sig långa sträckor är stort.

Ändå tillhör vi de sämsta länderna i Västeuropa vad gäller investering och underhåll av väg och järnväg. Det kommer att krävas satsningar i hundramiljardersklassen för att leva upp till gamla löften. Höstens infrastrukturproposition kanske kan bli ett första steg i rätt riktning?

Ledarredaktionen