Mikael Hermansson: Farligt att fuska med fisk och friskolor

”Fusk inom fiskerinäringen är ett brott som lönar sig”. Så löd rubriken till den debattartikel som två företrädare för stiftelsen Baltic Waters la fram på DN Debatt i mitten av mars i år. Deras undersökning visade på en omfattande felrapportering av av fångster. Det var inte första gången. Allt sedan mitten av 1980-talet har fusket påpekats av olika instanser. 1996 suckade Naturvårdsverket uppgivet åt att mörkertalens storlek gjorde det omöjligt att uppskatta hur stora fiskbestånd det egentligen fanns.

Fusket är naturligtvis illa nog, men det mest iögonfallande var trots allt uppgiften om att det endast är 20 fartyg – i praktiken flytande fiskindustrier – som tar upp 95 procent av Sveriges totala fångst i Östersjön av sill och skarpsill.

Nu är fusk och ”rovfiske” sannerligen inte något som är exklusivt för fiskerinäringen. En annan näringsgren som visat sig vara ute på djupt vatten är friskolebranschen, där de stora aktörerna utmärker sig negativt genom att tråla upp miljardvinster ur elevernas skolpengar.

Men hallå där, är verkligen skolan en näringsgren vilken som helst? Drivs friskolan som aktiebolag, ingår den i en koncern, finns avkastningen först som sist med i bilden. Och den uppkommer endast när produktionen – undervisningen – kan genomföras till en lägre kostnad än vad kommunerna ger i ersättning.

Visst finns det andra aktörer på friskolemarknaden. Ännu går det att hitta de som är ideellt drivna, föräldrastyrda eller rentav personalkooperativ. Men precis som med fiskenäringens kulturbärare – de mindre kustfiskarna – hamnar de små i skolans värld i skymundan av de stora.

Och det är inte bara industrifisket som fuskar, det är så vanligt förekommande bland skolkoncernerna att ingen längre på allvar kan säga sig bli förvånad när detta avslöjas. Fusket ligger dock på en annan begreppsnivå än felräknade sillrumpor: Låg nivå på lärarnas kompetens, betygsinflation, bortselektering av ”fel” elever, försök att lura Skolinspektionen genom att ”coacha” lärare så att brister inte ska upptäckas. Listan kan göras längre.

Även de så kallade elitskolorna som omgärdas av högt anseende fuskar. Det är naturligtvis en kraftig varningssignal om hur uppåt väggarna detta är när rektor för Handelshögskolan i Stockholm uppgivet konstaterar att det inte längre går att lita på att betyg från gymnasieskolan också motsvarar de faktiska kunskaperna. Därför överväger han att införa egna tester istället för betyg som grund för antagning.

Mänskligt att döma gör industrifisket så stor skada att det inte finns reella möjligheter att driva någon form av småskaligt kustfiske. Med de stora friskolekoncernernas agerande är det inte så värst mycket annorlunda. Deras framfart riskerar otaliga elevers framtid. Men de agerar också på ett sätt som riskerar friskolans framtid.

Om alternativet till den kommunala skolan är en friskola som fuskar görs den höga principen om valfrihet i praktiken om intet.