Farlig folkomröstning

Den svenska debatten inför vad som kommer att hända om SD kommer in i riksdagen, har haft en starkt spelteoretisk inriktning. Ett febrilt räknande på mandat har gett upphov till en mängd olika potentiella modeller. Ska alliansen sträcka ut handen till MP? Ska S och M enas över blockgränsen? Ska det bildas en ny allians med S, MP, C och FP?

Varningarna för ett minst sagt besvärligt parlamentariskt läge är förvisso befogade. Men SD:s inflytande handlar inte endast om att det nu räknas på hur deras eventuella inträde i parlamentet ska hanteras. Det för också med sig en brutalisering av det offentliga samtalet.

Det som förut togs för givet, att partier inte har diskriminering på sin agenda eller ifrågasätter religionsfriheten, är inte längre självklart. Sverigedemokraterna har exempelvis i flera kommuner uttalat sin vilja att folkomrösta om flyktingmottagning. Önskemålet bäddas ofta in i ekonomiska argument samtidigt som det är uppenbart att en sådan omröstning skulle bli att rösta om vem som är värd att bo i en kommun och vem som inte är det.

Vissa saker bör man helt enkelt inte rösta om. Kanske skulle det även i en svensk kommun kunna gå att få majoritet för att inskränka en grupps fri- och rättigheter på det sätt som nu skett i Schweiz. Men att följa ett sådant beslut vore att våldföra sig på demokratin. Den tillerkänner medborgarna fri- och rättigheter som är absoluta.

Ibland kan det vara värt att påminna om det, att säga just det där som är lätt att ta för givet. Därför var det lovvärt när politikerna i Ulricehamn tog initiativ till gårdagens manifestation för ett öppet Ulricehamn. Där har också företagarna nu hakat på och bildar ett nätverk mot rasism, inte för att engagera sig i partipolitiken, utan för att visa vilka värderingar man står för. Så kan många goda krafter förenas till stöd för ett öppet samhälle.

Ledarredaktionen