Stefan Eklund: Ett världsminne som inte får glömmas bort
Yttrandefriheten är hotad idag, mer än på länge. Rätten att uttrycka sig fritt är inte längre självklar i en värld där en klar majoritet av medborgarna lever under icke-demokratiska regimer. Och även i de länder som fortfarande styrs med hjälp av demokratiska institutioner finns starka politiska och populistiska krafter som vill begränsa yttrandefriheten.
Därför är Unescos utnämning av den svenska Tryckfrihetsförordningen, världens äldsta, till världsminne, som skedde tidigare i veckan, inte bara en dammig och trött händelse av enbart historiskt intresse. Det är en högst relevant påminnelse om en av mänsklighetens grundläggande rättighet; ”Ändteligen är ock det en wigtig rättighet i ett fritt samhälle, att fritt få bidraga till det allmännas wäl. Men skal det ske, så måste samhällets tillstånd kunna blifwa bekant för hwar och en, och hwar en fritt derom få yttra sina tankar. Der det saknas är friheten ej wärd sitt namn.”
Det sistnämnda har inte jag skrivit – det förstod ni, förstås – utan citatet är hämtat ur Peter Forsskåls skrift ”Tankar om den borgerliga friheten” från 1759. En liten skrift med 21 teser som genljuder av en längtan efter mänskliga rättigheter åt alla. Ju mera man får ”lefwa efter egit behag”, ju mera är man fri. Så inleds skriften. Sanningslidelsen är också påtaglig. Sanning segrar alltid skriver Forsskål och Friheten måste ”derföre bewaras” med frihet eftersom det är bättre att missnöje uttrycks med pennor än med gevär.
Peter Forsskåls skrift förbjöds av censuren när den kom ut och upplagan beslagtogs, men hans idéer fick ändå spridning och när Sverige 1766 fick världens första tryckfrihetslagstiftning var det Peter Forsskåls 21 teser som låg till grund för den.
Peter Forsskål är en intressant figur på många sätt. Han läste teologi vid Uppsala universitet och blev där en av Carl von Linnés lärjungar. Som sådan gav han sig ut på en forskningsresa till Jemen där han också dog bara 31 år gammal, i en febersjukdom. Han hann i alla fall skicka hem ett antal fröer till Linné. Peter Forsskål var också en omvittnat besvärlig person att ha att göra med, lätt att råka i gräl med. Det tyckte även Carl von Linné som sedermera uppkallade en brännässla efter honom, den egyptiska, vars latinska namn sedan dess är Forskålea tenacissima.
Vill man veta mer om Peter Forsskåls öde så rekommenderas danske författaren Thorkild Hansens ”Det lyckliga Arabien” från 1962, nyligen återutgiven av förlaget Daidalos (översättning Olof Hoffsten). Boken bygger på autentiska dagboksanteckningar från den forskningsresa Forsskål och fem andra vetenskapsmän gjorde till bland annat Jemen.
”Peter Forsskål var också en omvittnat besvärlig person att ha att göra med, lätt att råka i gräl med. Det tyckte även Carl von Linné som sedermera uppkallade en brännässla efter honom.”
Men tillbaka till nutiden och den svenska tryckfrihetsförordningen. Den är viktig att värna. Vi ser hur pressfriheten, en självklar del av yttrandefriheten, alltmer försämras runt om i världen. Det visar den årliga mätningen som Reportrar utan gränser gör. Ideologiska strömningar, privata intressen och regeringar gör inte sällan gemensam sak för att tysta det fria ordet.
Även i Sverige finns krafter som vill försämra pressens möjlighet att agera fritt, ofta i namn av att skydda den personliga integriteten. Och med hänvisning till rikets säkerhet inrättandes nyligen den så kallade spionlagen, som redan har fått medier att stoppa publiceringar. En lagändring som fick Sverige att halka ner en placering i ovan nämnda mätning.
Så det finns skäl att värna den yttrandefrihet vi har. Det är bra att Tryckfrihetsförordningen blir ett världsminne, men det är ännu viktigare att den fortsätter att fungera oinskränkt, för den levande demokratins skull. Ohotad är den inte.
