Ett välkommet rådrum
Men i en tid när storpolitiken präglas av så stor osäkerhet vore allt annat än eftertänksamhet fel väg att gå. Därför bör såväl Syriens folk, USA:s kongress och övriga världen välkomna presidentens besked.
Ty av en rad dåliga alternativ framstår det som ett av de mindre dåliga. Det är inte fegt att tänka efter. Det är inte ett svaghetstecken att vilja lyssna på fler. Det är tvärtom en styrka när folkvalda parlament tillåts att spela en större roll när så mycket står på spel.
Det finns presidenter – demokrater såväl som republikaner – som gått till anfall först och tänkt efter sedan. Världen minns och förfasas.
För bara några dagar sedan led en skakad David Cameron ett nederlag när parlamentet i Storbritannien sade nej till en brittisk medverkan vid en attack mot Syrien. Erfarenheten och minnet av hur öriket gick ut i det andra Irakkriget förskräcker ännu.
Obama har inte svarat på hur han ska agera om kongressen inte går på hans linje. Han behöver visserligen inte dess stöd, men att först be om det och sedan likafullt inte fästa någon vikt vid vad som sägs skulle äventyra hans trovärdighet.
Det skulle om något försvaga hans position.
Samtidigt sätter han även sin trovärdighet på spel om han inte agerar mot Syrien. USA anser sig ha bevis för att regimen använt kemiska vapen mot sin befolkning, och Obama har pantsatt sin heder vid att ingripa om sådana används.
Det görs olika bedömningar om sannolikheten för vilket besked kongressen ger. Men man skall också minnas att det uppkomna rådrummet ger utrymme för en breddad politisk process där fler aktörer, också andra än kongressen i USA, kan agera.
Om två veckor beräknas rapporterna från FN-inspektörerna vara klara, vilket är avgörande för hur den internationella processen utvecklas. Det är uppenbart att Barack Obama inte vill att USA ska stå ensam i den här kampen. Och det är något som världen måste välkomna.
Ledarredaktionen
