Ett öppet samtal om nätet
Betänkandet ”Det demokratiska samtalet i en digital tid” presenterades tidigare i veckan av utredaren Carl Heath. Tanken är att staten ska satsa på att öka motståndskraften mot desinformation inom offentlig sektor och bland privatpersoner. I utredningen behandlas också näthat och hur det påverkar folkvalda och andra delar av demokratin.
Första delen handlar primärt utbildning och informationskampanjer för att stärka källkritik och förståelsen av hur rykten och lögner sprider sig på nätet. Gott så. Det är dock i den andra delen – om näthat – där problemen hopar sig.
Att folk är är otrevliga på nätet och att kriminella handlingar som olaga hot behöver hållas isär. Inte minst om man ska börja prata om lagstiftning som Heath här efterfrågar att man utreder.
Likt det ökande problemet med nätbedrägerier är brotten som hot på nätet utgör många men svåra att utreda. Om det väl är åtalbart är straffen så låga att de blir bortprioriterade av Sveriges överbelastade polis- och rättsväsende. Kriminalitet har kunnat florera och anonymiserats genom internet. Det är ett hinder i utredningar som är svår att ta sig över.
Kontroll över informationsspridningen på nätet är det knappt ens nätjättarna som har. Man kan ta bort material som bryter mot regler. Men exempel där det görs automatiskt har istället fått massiva effekter på stora grupper som uttrycker sig provokativt eller obehagligt, men sådant är knappast olagligt.
Att försöka reglera bort misshaglig kommunikation har en överhängande risk att påverka laglydiga människors förmåga att använda internet fritt. Kränkningar och hot behöver lagföras precis som alla andra brott. Det är inte någonting som kräver att man åsidosätter rättssäkerhet eller grundlagsskyddad yttrandefrihet.
”Prioriteringen borde vara att ge polis och rättsväsende de resurser och förutsättningar som behövs för att utreda och döma digital brottslighet.”
Problemet kräver både finkänslighet och en kunskap om hur nätplattformar fungerar. Tar man fram stora klubban för att slå ner anonyma troll börjar man snart träffa oskyldiga. Då börjar snart anklagelserna om politisk styrning och diskriminering riktas mot det system som är tänkt att skydda det demokratiska samtalet – inte kväva det.
Det viktiga är att förtroendevalda och andra utsatta vet hur lagstiftningen kring hot ser ut och hur en polisanmälan görs. Först när utredningarna sker och får folk dömda kan man börja få till en kulturförändring om hur den här typen av brottslighet ska hanteras.
Prioriteringen borde vara att ge polis och rättsväsende de resurser och förutsättningar som behövs för att utreda och döma digital brottslighet; inte bara hot utan också sådant som massbedrägerier. I nuläget tänker offer att det inte är värt att polisanmäla brotten för att utredningarna ändå läggs ned.
Så ska det inte vara i en rättsstat.
